Alltså det är så konstigt att vissa ens får ha det så. Det finns vissa som har det så dåligt och jobbigt som man inte trodde från början. Ser man en person på stan, eller träffar någon som man känner lite grann, då tror man man att man fattar vad den personen tänker. Men det är så sjukt att vissa faktiskt inte har det så bra som man tror att de har. Jag har en vän, som har det asjobbigt, vilket jag vet om dock. Och jag vill hjälpa till, göra något åt denhär sjuka saken, men jag kan inte. Jag kan inte mer än att finnas och lyssna på vad hon har att säga. Jag vill så gärna hjälpa till, jag vill så gärna göra något åt saken. Men det är svårt att förstå när man inte vet vad det handlar om, men det går verkligen inte att göra något åt saken lixom "bredvid". Jag ska iallafall försöka, jag ska fan försöka att få ordning på ditt liv. För det är väl min uppgift som vän att göra det ? -inte bara stå där och se på ?
Jag ska fan kämpa för det här, JAG ska få dig att kämpa. VI ska kämpa, för jag ska inte stå här som världens fegis och se på ett problem som vi tillsammans kan lösa. Yes, nu fixar vi detta, ända tills vi får som vi vill. 

Igår, så fick jag en glimt av vad livet betyder. Jag fick återigen tillbaka min energi lite grann. Jag har insett att jag egentligen har det så jävla bra, om man jämför med andra. Jag ska göra allt för att de som verkligen är mina vänner, ska få det så bra som möjligt. Och jag ska sluta umgås med folk som jag egentligen inte vill umgås med. För enligt mig är det bara så sjukt ovärt att vara med någon bara för ATT vara det. Från och med nu ska jag umgås med personer som gör mig glad och som får mig att må bra. För det gör också att jag kan få andra att må lika bra som jag gör.  

Tack för mig.