Jag ville bara säga hej. Är det så hemskt ?

På ett sätt är det faktiskt bra att inte må överdrivet bra. Låter säkert jättekonsigt när jag säger så. Men alltså, nu när jag känner att jag inte riktigt har någon energi. Det är då jag gör så himla mycket saker som man borde, men som man aldrig orkar göra annars. Jag har pluggat matte, jag har städat, jag har lagat mat, och ah.. ni vet såna dära grejer som behövs att fixas. 

Alltså ingen som läser det här, kan förstå vilken ångest jag har för detta hemska skolfotot. Alltså mitt skolfoto blev hemskt. Och det värsta är att typ alla friskolor kkan se den bilden. Jag lovar, jag skäms. Så hemskt är det. Jag sitter typ skitrak i ryggen, men kläder som jag aldrig annars använder och känner mig helt.. usch och blä helt enkelt. Men jag måste sluta tänka på det, känner jag.  

Idag ska jag dra ner till träningen. Känns ju bra. Ännu en vettig sak att göra. Ska jag vara ärlig hade jag hellre träffat Jennu. Men that's life. Ska nog träffa henne snart ändå, hoppas jag. För alltså.. nä.. måste bara det. Det bara är så. That's my lifestyle lixom. Helt grymt bra.

Och bara för att jag är så himla ful nu tiden, så får ni en bild som Jennu tog på mig i varberg. Hihi.

Ehm, ja.. här var jag igen då. Förlåt mig för sist. Jag var väl inte på det bästa humöret. Kan inte erkänna att jag mår så mycket bättre nu heller iförsig. Idag har jag typ.. varit i skolan och inte gjort någonting typ. Stirrade in i väggen och typ.. ah det var la det jag gjorde. fml.

MEN nu vill jag bara tacka världens finaste Klint för hjälpen igår kväll. Aldrig förut hört talas om någon som varit så snäll. Han hjälpte mig med mina kompletteringsuppgifter i matten. Satt uppe hela natten typ för att hjälpa mig att förklara hur man gör tråkiga "(-3)+(-4)x4". Tack lilla godisbiten, du är då himla bra. Synd att du inte kunde komma hit till mig när du sa att du kunde. Men hoppas verkligen att du kommer till mig vid jul, för annars blir jag verkligen inte glad. Klarar nog inte en dag till utan dig. För du är så bra, så himla smart. Tack Klint, du är fin !  

För du är min blomma, din lilla buse.
   

Åh, ångest ångest ångest. Allt jag känner är bara ångest. Ångesten för dig, ångesten för att vara ensam, och ångesten att ha förstört för er. Jag läser det Du skriver, och känner ångest. Ångest för att inte vara bredvid dig. Ångesten för att inte kunna krama om dig och visa dig att du är min vän. Sen läser jag det som Du skriver, och då får jag ångest för att jag har gjort så. För att Du blivit ledsen och inte mår bra. Jag hatar att vara ett såntdära mellanting som bara är. Jag måste sluta med att tycka så jävla synd om mig själv. För just nu är jag inte ens värd att tänka på. Så dålig, och så dum. Så himla sämst. Och jag vill inte att Du ska må dåligt. Att Du ska känna dig som en dålig person. Jag vill bara få folk att må bra. Det är det jag vill. Och varför lyckas jag då inte? Åh, så dålig. Så himla dålig. Så ovärd och så hemsk. Jag vill inte ha ångest, jag vill inte ens veta vad det ordet betyder. Och när jag börjar lyssna på musik, musik som i vanliga fall alltid får mig på bra humör, det ger mig ångest. Ja, allt är fyllt av ångest. Nu måste jag gå härifrån och spela lite gitarr. Jag måste göra något. Eller nej. Jag kan inte göra något. Kan inte ens spela gitarr. Då är något fel. Något är riktigt fel. Och inte ens det kan jag sätta ord på. Det enda ordet jag hör är ångest. Förlåt för att jag har gjort såhär. För att jag förstört för er. För om jag inte hade gjort det, då hade ni båda varit lyckliga nu. Nu är ni det, fast inte till den fulla grad som går. För att ni inte har varandra. Det är mitt fel, typ. Fast jag har ju inte gjort något. Jag har bara varit här. Som en, mellansak. Fan. Ska sluta med att "vara" här. Jag ska vara för mig själv. På mitt rum. Utan att störa, eller FÖRstöra. åh. Förlåt mig. Förlåt till alla. Alla som finns. Vet inte om det blir något blogginlägg på några dagar nu, vet inte om jag pallar. För ni kommer bara känna att jag blir jobbig. Jag vet. Förlåt. Förlåt för att jag bloggar, och för att jag sitter här och skriver en massa grejer som inte ens alla ska ta del av. Fan. -Hejdå.

Jag vet inte vad som händer. Det känns bara så.. tomt. Fast ändå inte. Det kan gå en sekund, och jag känner mig överlycklig, livet leker och jag älskar allt och alla. För att nästa sekund vara deppig, ledsen och ogilla allt som finns. Och jag vet inte vad det beror på. För jag har ju det bra. Jag har det bättre än många andra. Men ändå känner jag mig såhär ibland. 
fuck-my-life, eller något i den stilen. 

Det ska iallafall bli gott med tacos sen, typ tröstäter. Det är dåligt utav mig. Fan. 
   

Tjadär

Förlåt mig, jag kom på att jag aldrig berättade att jag skulle dra till varberg häromdagen. Men ah, jag och Jennu kände att vi inte orkade vara kvar här så vi åkte ner en liten tripp och hälsade på min mormor och morfar. I tisdags kom jag hit och ställde mig utanför dörren och plingade, knackade, ringde och smsade. Men nepp, dödens tystnad överallt. Sen funderade jag en stund på att hmm, ska jag gå hem eller vad händer nu ? Då plingade jag ett såkallat "dubbelpling" och japp, där stog Jennu och hade inte alls hört att det hade varit något liv därute. Men ah, vi gick upp en väldans tidigt på onsdagmorgon och det var la ganska svårt. Med tanke på att NÅGON inte riktigt vaknar av sitt alarm. Men ah, sen stressade vi en hel del och insåg sedan att vi hade ganska lång tid kvar tills bussen gick. Så ah, några toabesök och sånt och sen satt vi på bussen in till stan. Vi köpte lite donken som vi kunde käka till frukost och så begav vi oss till tåget. Väl framme i varberg hade mormor fixat pannkakor, och det var ju gott kan man ju säga. Sen var vi rätt trötta, så ah.. vi sov ett par timmar innan morfar och min storebror kom inspringande och så var det tydligen käk, IGEN. Resten av våran lilla tripp gick mest ut på att äta, kissa, skratta och ta bilder. Endel godiskäkande blev det väl också. 
Idag så åt vi, igen. Och sen åkte vi hem. Och det var då väldigt gosigt att åka tåg när det var mörkt ute. Sen att kissa på bion är också rätt okej. För att sedan stå på en busshållsplats och känna massa regndroppar mot ansiktet, och bara typ.. försvinna. Det var skönt. Riktigt värt.

Tjaaaaaaa

Åkej, till alla därute som läser det här nu. Jag är verkligen i stort behov utav ett gitarrfodral, snälla säg mig att någon har ett att låna ut till mig. Jag behöver det bara tills typ på lördag ller något i den stilen. Snällasnällasnälla ! 

Jag gör värsta hundvalpsminen här nu, lovar !
SNÄLLASNÄLLASNÄÄÄÄÄLLAAAAAA (a)

Puss