Just nu har jag en såndära tid då jag saknar någon riktigt mycket. Jag har inte träffat Jennu sen i lördags, vilket egentligen bara innebär lite mera än en vecka. & för vem som helst så kanske det bara låter mesigt. Men för mig känns det som en evighet - ärligt talat. För mig känns det just nu som om jag inte har träffat henne, gett henne någon kram, skrattat åt hennes dåliga skämt eller någonting på hur länge som helst. Jag saknar att få sitta på hennes golv och dricka te. Jag saknar att ligga och kolla på vänner och kommentera varenda liten sak som vi tycker är rolig eller speciell. Jag saknar att höra henne spela på gitarren och visa mig allt nytt som hon har lärt sig sedan vi sågs sist. 

Jag är så stolt över dig. Över allt du åstadkommit. Över allt som du gör och allt som du funderar på att göra. Jag älskar dig. Och jag tänker aldrig ge upp dig, aldrig lämna dig och aldrig ens tänka tanken på att göra dig något illa. Jag är din vägg, din mur mot allt som du någonsin skulle kunna ta skada av. Jag må vara liten och klen.. men när det gäller någon som dig - då kan jag vara lika stark som pippilångstrump !

Jävligt kul att efter en natt utan näst intill någon sömn alls så måste jag bli väckt 06.30 Detta trots att min buss inte går förrän 08.00  Det är nog det värsta med att inte ha någon mobil, att behöva bli väckt mitt i natten för att gå upp ungefär. Så ja, nu sitter jag här och käkar risifrutti. Det är faktiskt gott om jag får säga det själv. 

Idag skulle jag egentligen varit med min fina Jennu, men pappa är tydligen sjuk så det blev ändrade planer. Istället får det bli lite träning och förmodligen plugg inför massa omprov och sånt. Ska ringa ett telefonsamtal också, och jag är nervös. Rädd. Vettskrämd. Fuck my life. Eller vad man säger. 

Känner mig så jävla ful nu för tiden. Måste göra någonting. Typ en stor operation eller något. Naj, jag skojjade bara. Dålig dag kallas det.