Det som är så himla underbart nuförtiden är att jag inte behöver vara i något sagoland. Jag behöver inte se mig själv tillsammans med någon, på ett sätt som inte är på riktigt. Jag behöver inte dagdrömma om hur bra man kan ha det. Det är lixom bara så, att jag LEVER i ett sagoland. Hela mitt liv är som en saga. Eller en film. Jag har nästan allt jag behöver. Jag har nästan precis detdär perfekta som man hela tiden önskar sig. Någonting fattas, men när jag bestämt mig för ett val så kommer det att ordna sig det också. & även om man inte alltid har det helt perfekt, så är det ändå så bra. De dagarna då man inte vill resa sig upp på morgonen, så har jag alla de som drar upp mig. När jag väl rest mig upp inser jag att det var bra. Att det är här jag ska vara. Att jag själv är värd att vara uppe på toppen. Det är så skönt, att slippa dessa klumpar i magen. Att slippa lögner och annat sådant. Från & med några månader tillbaka, så lovade jag både mig själv och min gud att inte ljuga. Ärlighet varar längst, det har jag lärt mig. & jag har ljugit, det erkänner jag. Jag har ljugit för folk som inte känt mig, och för de närmsta jag har. Endast för att skydda mig själv på något sätt. Så egoistiskt det bara kan bli, så har jag faktiskt gjort det. Som tur är så insåg jag, för ett tag sen - att lögner lever man inte länge på. Så jag, jag & min gud, vi har lovat varandra att inte vara oärliga. Det känns så skönt. Jag älskar att leva. Jag älskar livet och alla dess underbarheter. Jag älskar också problemen, de små hinder vi har. Det är så skönt när man väl kommit över dom. När man väl lyckats. Det här är livet. 

Igår åkte jag och Amanda hem till världens finaste hus, tror jag. Och till världens finaste människa. Alltså spenderades min gårdag och natt med de två finaste personerna som finns på denhär planeten, ungefär. Jag tänker inte berätta allt vi gjorde, för jag tror att det är lite kuligare att se allt i bildform. Ni får helt enkelt se min gårdag i svartvitt. Dessa två tjejor är iallafall hur underbara som helst. Vi kan släppa loss som satan, och att veta att jag ska få spendera två år till i skolan med dom är.. helt outstanding. Som typ Amanda skulle lagt in där, lite engelskt lixom. Och Julia, hon hade nog bara skrattat. Och jag hade bara skrattat åt Julias skratt. Det är så det går till. Pussgurkor. 

"Upp & hoppa, ligg inte och dra dig. Du och jag måste fånga dagen."

Jag gillar dig så himla mycket. Verkligen ÖVERMYCKET. Jag har inte träffat Millan på typ en vecka, men för mig är det fett lång tid. Jag menar, hon är typ som min pojkvän. Min finafinafina vän. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon är bara så himla bra. Jag kärlekar dig.

Denhär  fina texten, skrivet på ett papper. Tillsammans med det finaste och mest betydelsefulla smycket någonsin, låg på mitt sminkbord igår. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är bara så underbart vackert. 

"TAIZÉ, det tveklöst bästa stället. Och du visste det redan. Nu förstår jag vad du menar, nu ser jag också den storslagna kraften där. Jag ser den fina naturen, jag ser människorna, och jag ser mig själv. På riktigt. I mina ögon så kommer du därifrån. - Ja, precis. Från Taizé. Där världar klistras samman och andas frid. På natten så är du en stjärna, som svävar runt, ovanför det kalla och vakar och ser efter, där nere, bland barackerna och tälten. Men på den sista tiden så kom du bort lite. Och ditt starkaste ljus lyser om ditt fysiska. Det var då jag såg dig, och du såg mig. Våra ljus var tända och lyste lite för varandra. Nu vill ditt starkaste ljus tillbaka och vila sig : respawna, som Thor brukar säga. Men för att du ska klara att lysa lite extra här hemma, som den stjärna du egentligen är så får du ett litet ljus av mig, av Taizé och av din Gud. En liten ledande stjärna, som andas allt vad Taizé är. 
Och som aldrig tar slut."

Jag umgicks med Bellis hela dagen. Vi hade picknick. Vi drack den godaste fantan någonsin, åt kex & klappade på får. Den bruden är verkligen något extra. Ni kommer att få höra mycket om henne, det kan jag lova.
Nu ska jag sova, lycklig som jag är. Överlycklig.

Idag åkte jag & lilla valpen Dissi buss tillsammans för första gången. Hon var jätteduktig, gjorde precis som jag sa och vi båda tyckte nog att det var lika kul. Vi tog en sväng till stan där jag mötte Isabella, Thor & Simon. Vi tog en sväng i stan, pratade med främlingar och gick i parken.

Jag tog med mig Bellis hem och vi har haft det mysigare än någonsin. Vi har klingat på gitarren, mumsat på melon & kollat på Ronja rövardotter. Och någon annan film som vi somnade till. Jag vaknade nu igen och kunde inte somna om, men jag har en sovande flicka bredvid mig. Vi har planerat inför festivaler, picknickar, vårskrik & massa annat kul som vi ska hitta på innan skolan början igen. åh, vad bra det här är !
Nu ska jag nog iallafall försöka att somna om, så att jag kan umgås med lille klutt här bredvid mig imorgon utan att somna. hähä.

Hon är så vacker. Som en sommardag.

Jag älskar att det är sommar. Jag älskar att jag har börjat ett helt nytt liv. Jag älskar att de jag har runt mig verkligen uppskattar allting jag gör. Jag älskar att få uppskatta de som är omkring mig. Jag älskar att det äntligen har kommit en tid då livet faktiskt går uppåt. Jag älskar att livet äntligen är uppe på toppen. Sedan att varje dag inte är världsbäst, det gör lixom ingenting. Inte när jag vet att morgondagen gör så att allt fixas. Alla fina männsikor som gör mig så himla lycklig. Som varje dag får mig att le som någon konstig galning. Jag älskar att le, det är det underbaraste som finns. & att skratta. Det är bäst. Verkligen helt vackert. 

Åh. Livet alltså. LIVET ÄGER.