Det som är så himla underbart nuförtiden är att jag inte behöver vara i något sagoland. Jag behöver inte se mig själv tillsammans med någon, på ett sätt som inte är på riktigt. Jag behöver inte dagdrömma om hur bra man kan ha det. Det är lixom bara så, att jag LEVER i ett sagoland. Hela mitt liv är som en saga. Eller en film. Jag har nästan allt jag behöver. Jag har nästan precis detdär perfekta som man hela tiden önskar sig. Någonting fattas, men när jag bestämt mig för ett val så kommer det att ordna sig det också. & även om man inte alltid har det helt perfekt, så är det ändå så bra. De dagarna då man inte vill resa sig upp på morgonen, så har jag alla de som drar upp mig. När jag väl rest mig upp inser jag att det var bra. Att det är här jag ska vara. Att jag själv är värd att vara uppe på toppen. Det är så skönt, att slippa dessa klumpar i magen. Att slippa lögner och annat sådant. Från & med några månader tillbaka, så lovade jag både mig själv och min gud att inte ljuga. Ärlighet varar längst, det har jag lärt mig. & jag har ljugit, det erkänner jag. Jag har ljugit för folk som inte känt mig, och för de närmsta jag har. Endast för att skydda mig själv på något sätt. Så egoistiskt det bara kan bli, så har jag faktiskt gjort det. Som tur är så insåg jag, för ett tag sen - att lögner lever man inte länge på. Så jag, jag & min gud, vi har lovat varandra att inte vara oärliga. Det känns så skönt. Jag älskar att leva. Jag älskar livet och alla dess underbarheter. Jag älskar också problemen, de små hinder vi har. Det är så skönt när man väl kommit över dom. När man väl lyckats. Det här är livet. 

Igår åkte jag och Amanda hem till världens finaste hus, tror jag. Och till världens finaste människa. Alltså spenderades min gårdag och natt med de två finaste personerna som finns på denhär planeten, ungefär. Jag tänker inte berätta allt vi gjorde, för jag tror att det är lite kuligare att se allt i bildform. Ni får helt enkelt se min gårdag i svartvitt. Dessa två tjejor är iallafall hur underbara som helst. Vi kan släppa loss som satan, och att veta att jag ska få spendera två år till i skolan med dom är.. helt outstanding. Som typ Amanda skulle lagt in där, lite engelskt lixom. Och Julia, hon hade nog bara skrattat. Och jag hade bara skrattat åt Julias skratt. Det är så det går till. Pussgurkor. 

"Upp & hoppa, ligg inte och dra dig. Du och jag måste fånga dagen."

Jag gillar dig så himla mycket. Verkligen ÖVERMYCKET. Jag har inte träffat Millan på typ en vecka, men för mig är det fett lång tid. Jag menar, hon är typ som min pojkvän. Min finafinafina vän. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon är bara så himla bra. Jag kärlekar dig.