Det blev ytterst lite sömn inatt med tanke på att det tydligen var en valpis som ville sova mellan mig & Millan. Detta uppskattades INTE med tanke på att Millan är livrädd för hundar. Det gick dock väldigt bra ändå och det känns som om Dissi börjar förstå att Millan är lite rädd och helst inte gosar med henne. De funkar dock bra i samma rum nu och det är det som är det viktigaste i nuläget, tycker jag. 

Idag har jag sett på världens bästa föreläsning på åhaga tillsammans med alla de som precis börjat i ettan på gymnasiet. Vi fick lyssna på en kille som heter Leo & han var hur fantastisk som helst. Hans sätt att prata på fångade upp mitt intresse och jag satt som fängslad. Publiken klappade åt hans kommentarer men jag hann inte ens med. Jag var helt inne i att han skulle fortsätta prata, fortsätta berätta om hans liv. Om hur han tycker och tänker om samhället vi lever i. Han är en sådan som man vill krama om & säga tack till. Tack för att han förstår och kan uttrycka det som jag så länge har försökt att få fram. Är helt fängslad. Fortfarande.

När jag kom hem från skolan så var jag äckligt, jobbigt, sjukt, grymt irriterad på min storebror. Det såg inte så fint ut i vårt hus och jag hoppades på att han skulle ha fixat det tills jag kom hem. Det gjorde dock ingenting, jag var nog mest trött efter natten och sådär. Så det var lixom inte meningen att vara så arg. Men ja. Nu har jag fixat till i huset och det är fint och mysigt. Hundarna ligger här på golvet framför mig båda två och nu väntar jag bara på att Amanda ska komma hit. Hon ska sova hos mig inatt, vilket blir fett mysigt. Vi ska musika igen, hihi. All kärlek till det alltså. GOSE.