Jag tillägnar detta blogginlägg till en av mina allra bästa vänner. Jag vill uttrycka och visa er här hur bra hon faktiskt är. Inte bara det att hon varje dag ger mig livsglädje, kärlek & lycka. För det är någonting hon verkligen är hur bra som helst på. Jag är så glad att vi har funnit varandra. Det var ändå ett par år sen som vi förstod att vi var bra för varandra. Då vi insåg att vi två kan tillföra mycket i varandras liv. Ett helt sommarlov gick under högstadietiden då vi inte bytte ett enda ord med varandra, vilket nu i efterhand är helt sjukt. Jag förstår verkligen inte hur jag klarade mig. Hur jag klarade mig från att inte knacka på hennes dörr, en dag. För det hade gjort - om det hade varit idag som vi hade brutit kontakten. 

Jag umgås med henne flera dagar i veckan, hittar på mysiga saker & bara är. Det går nästan ingen helg då vi inte sover över och jag trivs så bra med att ha det så. Vi har ganska många gemensamma kompisar, som från början egentligen var hennes vänner skulle man kanske kunna säga. De flesta iallfall. Och ibland ses vi allihopa, oftast hos henne. Och det är så skönt att på något sätt tillhöra någonting, veta att man oftast är inräknad. Det är så fint & värdefullt för mig. Och att jag och hon alltid har varandra, mitt i denna mängd.

Vi har haft en helt underbart fin sommar. Hon jobbade nästan hela lovet men ändå var jag hos henne mestadels av tiden. Med tanke på att hennes föräldrar var på semester så fick vi hålla koll på allting. Det var som om vi bodde ihop i ett eget hus. Hon jobbade och jag städade. Jag gjorde mat mitt i natten som hon fick äta innan jobbet på morgonen. Vi hade massage-stunder så att hon kunde koppla av efter allt kaos varje dag på jobbet. Hon sov nästan direkt då hon kom hem och vi hann oftast bara byta några få ord innan hon somnade, precis bredvid mig. Vissa nätter var värre än andra, då allt jag hörde var hennes gnisslande tänder. Det gjorde dock inget, sålänge jag fick ha henne hos mig. 

Jag är så glad. Bara jag har henne bredvid mig.