Jag kunde inte somna. Saknaden av vänner är alldeles för stor.

Jag saknar både dem som jag umgås med varje dag och dem som jag inte ens träffar längre. Jag saknar att få vara tillräcklig och hjälpsam. Jag vet att jag hjälper och rättar till men jag vill också kunna göra det i de allra viktigaste situationerna. Det funkar inte att få mycket ansvar på sig då man försöker att se till att rätta till viktigare saker. Att någon säger åt mig att plocka ur diskmaskinen är liksom inte vesentligt just nu. Det funkar inte så.

Jag måste få tänka och fundera. Jag måste få agera. Jag försöker att agera men det känns ändå som att det inte fungerar överallt. Jag måste jobba hårdare. Jag försöker att jobba hårdare men jag vill ändå inte förstöra. Jag är så rädd att göra saker värre genom att försöka att lösa. Det är dock en risk jag får ta, och om det går åt fel håll så får jag rätta till det i efterhand. Jag är rätt less på att all min energi ska pysa ur mig pågrund av någonting som jag inte ens vetat om. Denna gången ska jag dock ha kvar all min energi och jag ska samtidigt lösa allting som håller på att hända. Jag vet ju att jag klarar det nu. Jag har blivit stark. Superstark.

Jag insåg precis att jag faktiskt har världens finaste vänner som alltid finns här hos mig. Det går aldrig en dag då jag inte umgås med någon och ändå tänker jag ibland att jag är otillräcklig. Jag vet ju att det inte är så. Imorgon ska jag se till att verkligen visa för de jag tycker om - att jag verkligen uppskattar dem. Eller nej, jag ska göra det nu. Imorgon kan det vara försent. 

Jag totalt bröt ihop efter att min finaste hundvalp sprungit iväg, långt in i den hemska & mörka skogen. När hon kom tillbaka kunde jag inget annat än att sjunka ner på golvet och börja gråta. Tiden då hon var borta, var nog den värsta tiden i mitt liv. Trött, sliten, kall, varm, ledsen, glad, nedbruten. Det är mycket just nu. Just den här kvällen är det väldigt mycket som pågår. Och som inte pågår. Det är nog bäst att jag lägger mig ner i min säng och somnar in i en djup sömn. Sedan ser jag till att morgondagen leverar & att jag löser det som behöver lösas. Det är nog på god väg iallafall.

Vill ni veta vad jag har gjort idag?

-Okej, då får ni veta varesig ni vill eller inte. På lektionen gick jag & Sueli ut på stan för att göra lite marknadsundersökningar till vårt UF. Det var faktiskt väldigt mysigt trots att hela Borås typ stressar ihjäl. Det var mycket "jag har bråttom!" och jag vet inte om de verkligen hade det eller om de bara är folkskygga. Whatever. 

Vi hade som vanligt på torsdagar en sjukt flummig eftermiddag där vi mest kollade på film. Mina klasskompisar läskade mig med godis och jag insåg att det bara är några månader kvar tills jag också får äta. Jag nöjde mig med mitt te, iallafall.

Efter skolan satt jag mestadels av tiden inne på pistolero i väntan på att prata med någon cool människa. Istället satt vi bara där och hade det bra, jag & Lisen. Det var massvis med snygga killar överallt och jag var helt till mig. Speciellt han med hatten. Mums. Han var fin. Överfin. Mest fin. Grymt fin. Haha. Mh. Desperat, eller vad kallas det?

Därefter hämtade pappa mig på rese och vi åkte till onyx för att teckna mitt gymkort. Nu är jag fett pepp på att börja träna igen och förmodligen gör jag det redan imorgon. TAGGA!

Idag har varit en bra dag precis som alla andra dagar. Jag bara älskar att leva. Att vara. Att vara mig. Det här är så fucking awesome, bara så att ni vet. Hoppas att alla ni fina människor också har det lika bra som jag har det. Annars kan ni höra av er till mig så kan jag komma med massa tips på hur man får höstdepressionerna att vända till glada dagar.♥

Jag har sovmorgon till 10.10 men jag tar bussen 06.30 för att sova resten av tiden hos Millan. Och så ska vi äta god frukost. Love it.