Hur fort jag än kunde springa, hur bra kondition jag än hade. 

Så kunde jag inte ens fly.

Hur stark jag än var, hur hårt jag än slog.

Så kunde jag inte ens fly.

Hur mycket jag än höll emot, hur mycket jag än försökte.

Så kunde jag inte ens vara stark nog att vända om & gå.

Ibland kan de dåliga valen jag gjort få mig att fatta hur bra jag har det just nu. Att jag aldrig ska göra om de hemska misstagen igen. Även om jag kan få sms flera nätter i rad, så håller jag ändå fingrarna borta från att svara. Från att svara det som förstört mig inifrån. Det känns så bra att jag kan läsa & bara borsta bort. Äntligen har jag kommit så långt. ÄNTLIGEN.

Nu ska jag bara inspektera alla problem, gräva i grunderna & göra ett val. Förhoppningsvis ett bra val. Någonting som jag inte ångrar efteråt. Jag tror att jag är påväg att nå ett beslut & det verkar vara ett bra sådant. Vi får se. Jag vet inte än. 

Jag har nog aldrig haft så kul i skolan förut, som jag har haft idag. Vi har mestadels arbetat med vårt UF-företag. Vi hade också en lektion i personlig försäljning. Den lektionen gick dock mest ut på att spela in roliga filmer och skratta tills vi grät. Det var sinnes.

Efter skolan så träffade jag världens bästa Emil på bussen. Det var kul att äntligen få prata lite med honom igen, mest med tanke på att vi aldrig ses längre. Det var en flummig busstur med mycket sittandes i knän och annat, men det var lika kul som dagen hade varit innan.

Just nu sitter jag och Millan i min sjukt mysiga säng och pluggar. Vi lyssnar på grym musik och mest chillar på livet. Om en stund ska hon få lite massage och sådant, mest för att hon är grymt värd det. 

Det är idag som mitt hjärta kommer att slå 3 extra slag för dig. Just idag.

1. är du kär? - Jag tror faktiskt det. Lite iallafall.
2. har du snusat? - Nej, blä.
3. har du blivit dumpad? - Det beror på hur man ser det. Men nej, inte direkt. 
4. tar du droger? - Jag har dreads, men jag röker inte på iallafall. Så att ni vet det. 
5. hatar du någon? - Hata är ett starkt ord, men asså. Typ. 
6. älskar du någon? - Älska är också ett starkt ord, men ja. 
7. har några av dina vänner svikit dig? - Inte direkt. 
9. har du svikit några av dina vänner? - Tråkigt nog, ja. 
10. gillar du orange? - Har du sett mitt hår?
11. har du nån sjukdom? - Kanske.
12. har du en plattång? - Nä. Men jag äger för tillfället Millans. 
13. ångrar du någonting i ditt liv? - En hel del. 
14. kan du visa en bild på hela ditt rum? - Ja, jag ska. Jag är bara lite seg. Sorrysorry.

15. har du instagram? - Japp. feliciaelinida ska ni söka på om ni vill kika in!

Bellis får vara med på bild. Mest för att vi har haft världens finaste sommar.

Helt yrvaken sätter jag mig upp i sängen, kollar på klockan & ser att den är 19.15. Helt förvånad och trött inser jag att jag sovit flera timmar i sträck. Min mage kurrar högre och djupare än de mörkaste dalarna och lite mat satt hur fint som helst. Hundarna sökte kärlek och uppmärksamhet så vi låg på golvet & gosade ännu fler timmar än vad jag redan hade sovit. Åh. Nu ska jag dricka te så att det ryker om det. Haha. Mh. Humor på fett hög nivå alltså.

Jag kan bara inte sätta ord på hur mycket du betyder för mig. Kom hit.

När jag vaknade så läste jag ett sms som fick mig att känna mig.. glad. Lycklig. Jag kände mig helt överlycklig faktiskt. Det bästa av allt är att den känslan fortfarande sitter kvar i min kropp. I mitt inre. 

När jag sedan sätter mig här vid datorn och känner för att dela med mig av denna otroliga känsla, sätter igång spotify och en låt spelas som gör dagen ännu bättre.

"S K I N N Y   L O V E" Med Bon Iver. 

Jag menar bara att jag tror att det är till för att vara såhär. Att vi är till för att vara såhär. Jag har nog en av de allra bästa människorna på denhär jord, precis intill mig. Jättenära mig fast ändå rätt långt bort. Avståndet gör inget, för vi fixar det. Vi ser till att fixa det, när vi ändå har kommit såhär långt.

Jag lever för dig. Bara så du vet det. Jag lever med dig i mina tankar, varenda sekund.

Mest för att du tycker om att jag ler.

Vad i hela helvete?!

Nu måste jag bara få förklara för varenda människa, det här med barn och fritids-programmet. Det är så att detta gymnasieprogram har fått helt fel innebörd utåt. Folk som ska söka till gymnasiet har ingen uppfattning om vad det egentligen handlar om att plugga på den linjen. Det är så himla ofta man hör och ser folk som pratar om hur enkelt det är att gå på barn och fritid. Hur enkelt det är och att man endast leker hela dagarna. Jag har skrivit om det här förut, då jag och Millan skickade in en insändare i Borås Tidning. Jag vet inte hur många som sett den där, verkligen läst igenom den och tagit till sig det som stod. Om ni inte gjort det så är det på tiden att ni läser HÄR OCH NU.

Det är nämligen så att lärare och andra vuxna ständigt trycker in i våra huvuden att det är en enkel linje att plugga på. Att man kan chilla sig igenom hela gymnasiet och ändå gå ut med ett högt betyg. Detta trots att man inte kämpat överhuvudtaget. Vad fan är det för jävla lögn?!

Jag hör jätteofta av de som ska söka till gymnasiet att "min lärare sa att BF (barn och fritid) är hur enkelt som helst, så jag söker nog dit. För jag orkar inte plugga."

Själva grejen är den, att egentligen skiter jag fullständigt i vilket rykte linjen får, med tanke på att jag ändå inte pluggar där. Men jag tycker helt seriöst äckligt jävla synd om de ungdomar som riktas in på en linje och tre nya år som de tror ska bli enkla.

HÄR KOMMER FAKTAN:

Jag har fått se Millans alla läxor, inlämningar, redovisningar och andra skolarbeten. Jag har själv, med mina helt egna ögon fått se och hjälpa till med hennes uppgifter. Själva grejen är den, att det är hur jävla svårt som helst. Det handlar om hur en individ utvecklas, vilken ålder de lär sig vad och hur man ska prata med unga på rätt sätt. Det handlar om att man måste kunna ALLA religoner, för att när man sedan ska jobba måste man kunna behandla alla med respekt. Man måste ha kunskap om så sjukt mycket olika saker att jag inte ens tror att någon förstår hur svårt det är.

Det handlar heller inte ENDAST om dagisbarn, som många tydligen tror. Man kan söka till BF om man vill bli tillexempel polis, psykolog och andra sådana pedagogiska saker. Det innebär att man måste ha sjukt stor och bra kunskap om människor. 

Med det här vill jag bara uppmana, och detta framför allt DE VUXNA att sluta få ungdomar att tro att de ska kunna chilla igenom gymnasiet på den här linjen. Och att DE VUXNA kan sluta uppmana personer som har svårt i skolan att söka till BF för att det är "så himla lätt". 

Herregud, jag blir typ arg och irriterad för att de inte fattar. Och som sagt, jag tycker synd om de ungdomar som har svårt i skolan och får riktlinjer från vuxna att söka till en linje där de förmodligen kommer att få ett rent jävla helvete.

TACK FÖR MIG.