Idag har varit en bättre dag än igår. 

Igår hände det någonting med mig som fick min hjärna att flippa ur. Mina tankar samspelade inte med min kropp och mina känslor fanns någonstans inuti mig. Redo att få visa sig. Det blev alldeles för mycket saker som inte tillhör min vardag, som gjorde att min vanligtvis fyrkantiga värld inte längre var fyrkantig. Precis såsom i typiska Sverige så var det någonting som förstörde "det gamla vanliga" och som en typisk svensk så blev jag rädd. 

Jag övervann rädslan. Klockan 00:00 var det bestämt. Idag blir en bra dag. Så sa jag. Tänkte jag. Kände jag. Vad som än händer så blir det en bra dag. Blir det ingen bra dag så gör jag den bra. It turned out pretty awesome.

Bellis sov hos mig, hjälpte till att ställa vardagen till rätta. Köttbullar satt precis rätt. Det slutade lixom bra. 

Skolan idag ägde sönder. Först fick jag fransar och bryn färgade, då jag samtidigt kunde passa på att sova lite grann på våra mysiga massagebänkar som finns i skolan. 

Sedan hade vi entrepenörskap. På ordet så låter det trist. Tråkigt. Men om det är någonting jag vill säga till er idag, så är det hur otroligt roligt det är med entrepenörskap. Vi har fått våra grupper indelade till vårt UF-företag. (Ung företagsamhet.) Där har jag den lätt bästa gruppen med de mest bästa individer. Vi har spånat på massa olika idéer, brainstormat som fan. Vi har tagit till oss våra roller och de saker som man ska ha lite extra koll på. Jag tog åt mig äran att vara den såkallade GLÖDLAMPAN. Glödlampan innebär att man ska vara full av idéer, hjälpa gruppen att komma med nya förslag då dem andra har slut på idéer. Det innebär också att designa hemsidan, bloggen, montern osv. Sådana saker. Sedan ska man också ha den förmågan att lyfta gruppen och tänka positivt då idéer och annat inte går så bra. Jag kände mig träffad av just den rollen. 

Let's go, säger jag bara. Vi kommer att det lätt bästa företaget. Så äre bara.

Jag somnade på altanen då jag skulle passa hundarna. Jag somnade på vardagsrumsgolvet. Jag lade mig i sängen och sov ytterligare någon timme. Om en stund får jag finbesök. Egentligen skulle Marcus varit här idag, tråkigt att det inte blev så. Men vi ska ändå ses på fredag, så det gör inte så mycket egentligen. Bellis kommer iallafall om en stund, eftersom hon har varit på gymnastikgrejsimojs. Så skönt. Behöver henne här nu. Min fina. 

Alla tankar blandade sig helt plötsligt och det blev någon konstig röra. Jag fick något argt utbrott pågrund av ingenting. Det blev helt enkelt för mycket. För mycket med hundar, hus, mat, skola & allt annat sådant. För mycket press. För mycket att klara av på egen hand. På helt egen hand. 

Jag gick ut, på en promenad i solen. Jag satte mig mitt på grusvägen för att rensa mina tankar. Det gav mig mycket, jag fick de flesta svar jag sökte. Det kändes bra. 

När jag kom tillbaka så gjorde jag klart de två skoluppgifter som ska vara klara & nu känns det som om min själ är rensad. Renad. Det känns bra. Jag fick med mig lite fina bilder hem också. 

Idag är allting helt mindfuck. För lite sömn ? - kanske.

Jag biter ihop tänderna så hårt att det värker i mina käkben. Så mycket att det värker i hela kroppen. 

Varma mackor, film, lycka, kärlek, vänskap, kramar, tårar, stjärnor, kyla, värme, regn, blåst, luft, smärta, tomhet, gemenskap.

Alla mina känslor har blandats runt, på en och samma dag. Ska sova på golvet inatt. Mh.

Än en gång såg jag filmen "jag saknar dig" & än en gång grät jag lika mycket. Konstigt med tanke på att jag är sämst på att visa känslor. Mh.

Från grund och botten är jag min egen. Min helt egna. Ingen annans. Det är ingen annan som har mig, på något sätt. Inte i grund och botten. 

Alla ska vi klättra på någon sorts stege, om den är av trä eller stål, det vet jag inte - med tanke på att den är osynlig. Stegen har många steg, olika långt ifrån varandra. Det handlar om typiska Sveriges saker. Dvs karriär, pengar & utséende. Alla dessa självklara saker, självklart för vårt land. För vårt egoistiska land. Äckliga land.

Jag menar inte på att jag inte gillar sverige, men det finns vissa saker som gör mig äckligt less på att vara en del av det. En del av någonting som jag inte alls vill ska finnas. Förut, för några månader sen, då var jag en av dem som spelade med. Jag var med i spelet, lät det pågå, fortsätta. Jag var inte tvärtemot det jag hatar mest, jag var med på den sidan som jag ogillar.

Enligt mig, nu, så är det ungefär som att umgås med personer som jag egentligen inte tycker om. Som att prata gott om personer jag egentligen inte tycker gott om. Det skulle jag aldrig göra nu, inte idag. Förut kunde jag göra det. Prata om människor, bara för att det var så man gjorde. Man pratade om si och så, vem som sa vad, vem som såg ut hur och allt annat sådant skit som cirklar runt i vår äckliga natur. 

Jag har dock lärt mig,  jag har insett att jag inte ska göra så. Det gör bara att jag bidrar till det äckliga sverige som håller på att utvecklas. Det skulle bara göra att jag låter någonting dåligt fortsätta, som det alltid har gjort. Detta trots att jag egentligen vill att det ska sluta NU. 

Vill inte ni att det ska sluta?

Vill inte ni att man ska leva för varandra, istället för bara sig själv? Jag vill det. Jag vill leva för andra. Hur mycket jag än är min egen, så vill jag vara en del av någon annan. Alla andra. Jag vill vara en del av det som bidrar till att sverige blir ett trivsamt land. Jag vill få folk att förstå, att det inte tillför någonting gott att man sviker och bedrar.

Jag har svikit. Jag erkänner det. Hur dålig jag än framstår, som har svikit. Så erkänner jag att jag har gjort det. Dock så har jag insett att jag kan ändra mig. Jag har ändrat mig. Blivit någonting som jag vill vara. & jag ska fortsätta att klättra uppåt på min stege för att tillslut nå mitt mål. Jag har många mål. Sedan om jag inte når dit jag vill, det gör ingenting. Man behöver inte nå.

"Det viktigaste i livet är inte att nå sina mål. Det viktigaste i livet är att HA mål. Vad ska man annars kämpa för?"

Jag står inför några svåra val just nu. Men jag tar mig igenom det. Jag har mina själsfränder i min hand.

Jag sörjer inte att jag inte får chansen att ha honom.

Jag sörjer inte att jag inte får chansen att visa att jag kan.

Vad jag är.

Visa vad jag är. 

Att jag borde vara där. 

Inte här.

Att jag borde vara där.

Hos honom.

Jag sörjer bara att jag inte ens får chansen att bevisa min kärlek.

Mh.