Jag vet inte om det beror på min feber eller sömnlöshet, men någonting får mig att gråta tills ögonen är rödsprängda.

Vissa nätter är jobbigare än andra då man inte kan sova. Tankarna flyter omkring och ställer sig aldrig till rätta. Det är alltid så mycket val som skall göras och det skall alltid bli rätt. Om det blir fel så hamnar man här. I dessa sömnlösa nätter. Det blåser utanför och träden gungar som om de kommer att trilla när som helst. De skulle nog nå ända till huset om de hade rasat, vilket ibland kan göra mig ganska orolig. Alla sovrum är på den sidan av huset där träden kan välta och slå in. Jag vill inte att det skall komma ytterligare en sådan hemsk storm som "gudrun".


Jag kom & tänka på min finaste Bella. Tjejen som varje dag lyfter upp mig lite mer. När jag ser henne i skolan så sköljer det ett lyckorus genom hela min kropp. Kvällarna på hennes loft, i hennes egna hus är så vackra. Det finns så mycket kärlek i den människan, så mycket glädje. Det är någonting som gör att jag alltid vill spendera tid med henne, någonting som jag egentligen inte kan sätta ord på. Hon tillför någonting speciellt i mitt liv som få faktiskt lyckats göra förut. Jag älskar henne. Mycket. Väldigt mycket.

Jag kräktes i toaletten.

Sedan kräktes jag framför toaletten.

-Det var för Sveriges samhälle.

Sedan log jag för de går emot samhället.

Gav en slängkyss till alla som står emot. 

-Det var för de underbara.

Sedan fortsatte jag att vara sjuk i några dagar & är fortfarande inte frisk. Jag äter kakor & dricker te helt ensam, isolerad. Ingen vågar ta ett steg närme, för vem vet, jag kanske smittar. Håll ett långt avstånd, det är nog bäst. Mina dreads och jag ska ta en lång dusch innan vi sover & skickar fina godnatt sms till alla mina älskade. 

Det har på något sätt varit en ganska trög dag. Min feber stiger allt mer för varje minut som går och snart sprängs nog mitt huvud i smådelar. När jag kom hem efter att ha varit på hundkurs så åt jag köttbullar för att kunna se tillbaka på denna dag som någonting positivt. Sedan drack jag läskig vitamingrejs för att bli frisk. 

-Sedan kom det bästa. Den bästa kommentaren på väldigt, VÄLDIGT länge.

Jag hör pappas röst som sakta och lugnt säger: "Fille, det finns kakor i kylskåpet. Mormor var här och lämnade dina favoritkakor som hon bakat. Daimkakorna. 

Jag blev lycklig. 

Fast också olycklig.

-Det är ju någon annans favoritkakor också. 

Kvällar får mig att tänka allför mycket ibland.

Jag gick upp två timmar tidigare än vanligt för att gå med min älskade till tandläkaren. Nu ska vi äta frukost i mörkret.
Jag gör allt för min fina.

Det var längesen jag lyssnade på eminem. Hans låtar sprängs i mina hörlurar & texterna är värdefulla. Hans texter ger mig någonting att tänka på nu när jag ändå sitter på bussen, redo för en ny dag i skolan. Min underbara skola.

Idag ska jag åka till Lukas efter skolan & med tanke på att båda slutar 12.00 på måndagar så har vi lång tid på oss att skratta åt varandras dåliga skämt. (mitt skämt är bra, tycker jag).
Jag antar också att det blir mycket filmkollande & sånt kul. Fast jag är trött och kanske råkar somna. Det är nog okej.

Jag har inte sett det med mina egna ögon men marken är vit ikväll. 

Jag förstår fortfarande inte anledningen till varför man bara raderar någon. Varför man helt plötsligt, utan förvarning, trycker på delete. Att vara den som står ensam kvar är inte så roligt som det låter. Det är brutalt ledsamt. Speciellt när man älskar personen så mycket att man inte vill leva sitt liv utan honom/henne. 

-Jag kan inte förlåta mig själv för att inte ha försökt hårdare, men jag ville bara väl. 

Jag ber om ursäkt än en gång för det dåliga bloggandet. Jag har igen haft alldeles för mycket med livet att göra vilket gjort att bloggen blivit lidande. 

Jag har den senaste tiden haft det så bra som man bara kan. Det känns som att saker och ting endast går uppåt och allting slutar bra. Till en början trodde jag att jag redan hade det så bra som det gick, att jag var på toppen. Jag förstår dock inte hur det känns som att toppen varje dag är högre upp och att jag hänger med i takten. Jag är så lycklig över mina underbara, fina vänner som ställer upp för mig varje dag. 

Jag vill inte somna på kvällen då jag vet att jag måste sova bort all underbar tid. Jag älskar dock att vakna på morgonen och veta att nästa dag är här. Jag mår så bra. Jag är så lycklig. Jag vill att det skall vara såhär för evigt.

-I all evighet. 

Hängde i skolan i några timmar som man gör då livet fungerar som det ska. Skolan är rätt trevlig, iallafall min skola. Andra skolor kan dränka sig i en brunn. Japp. Iallafall vissa andra. 

För att då komma till det som är välförtjänt idag. 

Massage.

Köttbullar.

Kvalitetstid. 

Alltså, för att sammanfatta, så har jag spenderat dagen tillsammans med min underbart fina vän. Jag tänker inte riktigt gå in på vad vi har gjort, mest med tanke på att dagen har varit så fin att vi endast delar den med varandra. Om ett tag skall vi sova, om vi inte håller fast vid idén att dygna. Det blir nog svårt.

-Vi lever livet idag.