Favoritfärg är blå. Eller grön. Eller möjligtvis rödorange. Älskar att rita, att skapa. Det absolut värsta som finns är banan, ananas och tomat. Städa är ganska tråkigt, precis som dethär med att USA får oss att tro att dem är bättre än mellanöstern. Tajta tröjor kan dra åt helvete. 

-Det är någonting spännande, förväntansfullt. Det handlar inte om mig heller, för de som tror det. Det handlar om någon annan. Någon som ska hänga med mig, kika film & dricka te. Inget godis. Det har vi förbud mot. 

Jag fick besök av världen finaste vänner ikväll. De är så underbara att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Under lovet så har de båda varit utomlands & lämnat mig kvar här i Sverige. Nu när de äntligen var tillbaka så var det dags för lite kvalitetstid. Vi åt äckligt ris och god kyckling. Vi pluggade lite, eller jag pluggade. Fast inte mina egna läxor, så att säga. Smidigt. För dom. Vi har iallafall haft det hur bra som helst och jag kan inte annat än att le för att jag har dessa underbara flickor i mitt liv. Mina fina.

Alltså, det är sådant här som gör mig så himla glad. Kommentarer från er söta människor som klickar in här för att läsa vad jag skriver, nästan varje dag. Det är kul att få respons på vad man gör och sådant, vare sig det är bra eller dåligt. Jag förstår dock inte hur någon i Finland faktiskt hittat till min blogg & lämnar en kommentar för att jag har fint hår. Jag menar, hur fint är inte det?

-Det är lite läskigt också, men det gör inget. Läskigt på ett bra sätt, lixom.

This is for the one who wrote this for me. I'm so glad that you have found my blog even if you live in Finland. I did'nt know if I where allowed to exhibit your name, that is why I chose to cut your name. I am really glad that you like my dreads and all that stuff. You are awesome. Have a great day, and I hope you understand what I am writing, despite my really terrible English.

Orkarintemeddethär.

-Jag menar ingenting dåligt, med den ovanstående meningen. Det är bara så att jag är så himla glad hela tiden. Jag har funnit någon ny energi någonstans ifrån. Det är bra, såklart. Men jag orkar inte med det just av den anledningen att jag får sådan jävla kramp i käkarna när jag ler så mycket. Fan vad det är fint att bara finnas till, känner jag. Lite så.