När jag är på gymmet så finns det ingenting annat än bara jag.

På gymmet är jag bara mig, så stark som jag är.

Till och med kanske ännu starkare.

Det bränner överallt, som om någon högg mig med elden.

Jag blir min egen energikälla, min egen motivation.

Förutom om Tobias är där, då är han motivationen. 

-Folk frågar mig varje dag vart jag finner min motivation.

Jag ser till att hitta den, varesig någonting annat kommer emellan eller inte.

Jag håller mig till de positiva tankarna, tänker att jag är starkare än stål. 

För det är jag.

Iallafall när jag verkligen vill. 

Fick reda på att min kapten släpper en ny låt på fredag. Nu kan ingenting stoppa mig.

Vad skulle jag göra om jag var ensam kvar?
-antingen så hade jag tatuerat mig över hela kroppen, hela armarna, hela benen, halsen, fingrarna.
Eller så kanske jag hade lagt mig under mina 4 duntäcken för att sova livet ut. Möjligtvis hade jag rest mig upp innan mörkret och släppt in ljus i allt som har med mig att göra.

I skrivande stund så kom jag på att jag inte behöver fundera över detta. Jag har ändå någon som stannar här, no matter what. Fastän personen i fråga är fundersam så är jag säker. Jag står aldrig ensam kvar. Inte du heller.

Tömmer mitt hjärta för våldsamt.
Godnatt.

Jag blev raderad igen. Raderad. Bortblåst. Lämnad.
Vem är kvar & varför?
Va?