Jag vet inte om det beror på min feber eller sömnlöshet, men någonting får mig att gråta tills ögonen är rödsprängda.

Vissa nätter är jobbigare än andra då man inte kan sova. Tankarna flyter omkring och ställer sig aldrig till rätta. Det är alltid så mycket val som skall göras och det skall alltid bli rätt. Om det blir fel så hamnar man här. I dessa sömnlösa nätter. Det blåser utanför och träden gungar som om de kommer att trilla när som helst. De skulle nog nå ända till huset om de hade rasat, vilket ibland kan göra mig ganska orolig. Alla sovrum är på den sidan av huset där träden kan välta och slå in. Jag vill inte att det skall komma ytterligare en sådan hemsk storm som "gudrun".


Jag kom & tänka på min finaste Bella. Tjejen som varje dag lyfter upp mig lite mer. När jag ser henne i skolan så sköljer det ett lyckorus genom hela min kropp. Kvällarna på hennes loft, i hennes egna hus är så vackra. Det finns så mycket kärlek i den människan, så mycket glädje. Det är någonting som gör att jag alltid vill spendera tid med henne, någonting som jag egentligen inte kan sätta ord på. Hon tillför någonting speciellt i mitt liv som få faktiskt lyckats göra förut. Jag älskar henne. Mycket. Väldigt mycket.