Nu känns det bättre. Mycket bättre.

-Han är så betryggande på något sätt. Som om jag känner att vad som än händer sedan så kommer det att vara någonting bra. Mest med tanke på att vi kommer att hänga och sådär, förmodligen en hel del. Jag känner mig lättad. Härligt.

När jag andas in luft i mina lungor så känns det som om det är svart. 

Det känns lixom som om det är tungt att andas och luften får inte riktigt plats. Detta sker varje gång jag pratar med denna fantastiska människa. Jag vet inte varför & det är jobbigt. Jag ogillar ovisshet. Min ovisshet skall alltid förstöra och jag kan endast skylla på mig själv. 

öfkgndkjngkladgnjsvndoåfvfgdfgm. MH.

Ja, rubriken säger allt.

Verkligen allt.

Ytterligare timmar i telefon tillsammans med honom. Nu har det handlat om musik, dandelions & konstiga saker. Helt enkelt.

-"Allting mellan himmel & köttbullar" som han så fint har sagt. 

Jag tror inte att jag ens skulle kunna leva om du inte fanns hos mig. 

Jag vet inte hur jag någonsin skulle kunna vakna på morgonen och veta att du inte står vid min sida. Jag undrar om jag någonsin skulle kunna bli hel igen, om du försvann. Ibland funderar jag på om jag skulle hålla fast vid positiva tankar trots att du råkat illa ut. Skulle jag lyckas att vara sådär stark som de på tv?

Har du någonsin sett en film & önskat att det var du i huvudrollen?

Jag kan ibland önska det, att jag är bruden med den perfekta pojkvännen, den rika familjen & de tusen vännerna. Jag kan önska att det vore jag som sprang runt i det gröna gräset tillsammans med den jag älskar. Att det är jag som har det perfekta håret, ögonen & kroppen. 

Fast.. 

Jag älskar att vara jag. Mitt liv är tusen gånger bättre än de på film. Allting är perfekt. Snart.

Idag när jag vaknade så klingade fortfarande hans röst i mina öron. Jag hade drömt om honom. De få timmarna som jag väl sov. Kan fortfarande inte sluta tänka på hans underbara röst.

Idag har jag ätit sjukt god mat & kollat boxning med morfar. Mormor tycker inte att det är en sport jag ska hålla på med, för man kan ju skada sig. Morfar tycker dock att jag skall börja igen. Enligt honom är det bra att bygga upp kroppen och självkänslan. Jag håller med honom. 

Ett telefonsamtal på 5 timmar.

-Jag skrattar, ler & pratar. Lyssnar till hans ljuva röst som får mig att rysa. Samtal om kristendom och dylikt. Sedan om köttbullar. Vi byter ord om vad kärlek handlar om & vi har en ganska lik åsikt om vad det innebär, egentligen. I vinter skall vi kasta snöbollar och värma oss med oboy. Vi skall någongång träffa massvis med hippies, ett ställe där jag och han passar in. Vi passar hos varandra. Jag och han. Hans röst ekar i mitt huvud och jag kommer föralltid att minnas hans ljuva stämma. Vem är han? Han är någon av en annorlunda sort. Fint.

Idag mår jag som toppen av ett päronträd. Det vill säga utomordentligt bra. As usual, typ.

Tiden går så fort här vid kusten & snart är det nog dax att åka hem. Jag har faktiskt inte funderat på när det skall ske, än. Det får väl bli lite som det blir, sålänge jag är hemma innan skolan börjar på måndag. Eller så kanske jag råkar missa alla tågen i flera år framöver. Det låter bättre.

Så, vad gör jag ikväll? (för er som ens bryr sig, alltså.)

Jag kollar runt på lite olika lägenheter runt om i Sverige. Jag blir så himla sugen på att skaffa eget & behöva ta hand om mig själv. Det finns så många fina utsikter och lägenheter så att jag blir helt galen. Varje ställe jag hittar så börjar jag genast att drömma om hur jag skulle inreda och dekorera. Det är inte långt kvar nu. Shit. Läskigt. Oj. Inte alls långt, faktiskt. Spännande.

Fan hände?!

November & grejer lixom. Visst, jag hade väl koll på att det någon gång i år skulle bli månad nummer elva. Men va. Redan? Det var ju nyss sommar. Eller vinter, fast förra gången.

Aja, however.

Millan skrev precis till mig på facebook, blev överlycklig. Hon är hemma på lördagkväll och jag ser framemot att hänga med henne. Jag saknar henne så mycket att det känns som om jag spammar hennes facebook. (Förlåt för det, Millan.)