Min mamma jobbade hela dagen igår, från 08.00-20.00, den kvinnan är beundransvärd. Personligen förstår jag inte hur hon klarar av det, men hon äger väl bara, helt enkelt. För att göra mina päron glada igår så städade jag HELA huset när de var iväg och jobbade. Jag eldade i brasan, rastade hundarna, tände MILJONTALS värmeljus och myste till det ordentligt. 

Notera att jag är en sådan som inte kan vara hemma en vecka från skolan utan att få något konstigt syndrom. Fråga mig inte vad det kallas. Måste-göra-någonting-annars-kan-jag-inte-överleva syndromet, kanske. Jag vet inte riktigt. De blev iallafall väldigt glada, konstigt glada faktiskt, över vad de fick skåda när de öppnade dörren. Det är inte varje dag man kommer hem till ett tvär rent hus, liksom. Förövrigt så sov jag när alla kom hem, helt slut. Jag hade glömt bort min feber helt & hållet under städningen, men jag kände av den hela kvällen sedan.

Inte för att det gjorde så mycket egentligen. Jag hittade en gammal bok om andra världskriget som jag låg och läste nästan hela kvällen. Klockan blev midnatt och jag kunde inte sluta läsa. Jag var som fast, helt manipulerad. Jag insåg senare att jag var tvungen att sova, jag menar, man ska väl sova på natten? -Det säger min mamma iallafall.

Efter att ha sovit endast några timmar under natten så vaknade jag av att klockan ringde, vilket nu för tiden känns ganska ovanligt. Jag gick upp, åt frukost och gjorde allt det andra man alltid gör innan man går till skolan. Några minuter innan bussen skulle gå, då jag sitter och kissar (ursäkta för mycket information) så inser jag iallafall att jag har sovmorgon idag. FAN VAD GÖTT!!!! -Känner jag lite lätt. Men istället för att somna om, vilket jag ofta har väldigt svårt för, så fick datorn vara min bästa vän.