Alla lampor släcktes när jag stod vid bussen. Det var tur att det redan hade blivit ljust, så att inte bussen åkte förbi mig. -Men varför var en lampa fortfarande tänd? Kanske bevisade den att jag inte är ensam.

Igår fick min tvillingsyssling höra en låt som jag spelade. Hon blev glad, jätte glad. Jag blev glad av att se henne lite lyckligare, för det finns inte mycket man kan göra när livet rasar ihop. Jag är hennes klippa i dessa dagar, hennes klippa föralltid. Jag är stabil, håller balansen. Jag gör det både åt mig själv och åt henne. Jag önskar att jag kunde bära lite av tyngden som klänger sig fast på hennes axlar.

Sedan sjöng jag i telefonen. Det var lite läskigt. Sedan berättade han att sista gången han grät hade med mig att göra. Jag kan inte förstå att någonting jag sagt fick honom att fälla tårar, tur att det var positivia tårar. Annars hade jag inte kunnat leva med mig själv. Han gjorde mig glad för alla komplimanger. 

Idag är jag hos Millan. Vi hänger med Lina. Det är mysigt. Imorgonbitti skall vi gå upp klockan 04.00 för mysig frukost och mycket sminkande. Sedan ska jag till gymmet med Tobias. Och sedan ska vi hänga lite hemma hos honom. Det blir förmodligen lika mysigt som vanligt.

Har ni det fint idag, ä l s k l i n g a r?