En av mina såkallade facebook-vänner skrev till mig & sade att jag borde lägga ut min låt här på bloggen. Jag lade nämligen ut en låt på min facebook sida för ett tag sen, som jag skrev ihop lite sådär på en decemberkväll. Först tänkte jag att jag absolut inte kan tänka mig att göra det. Men sedan ändrade jag mig. För varför inte, lixom?
Failar lite här & var, kvalitén är inte så himla bra, men anyway. Vem bryr sig. Ursäkta fåniga léenden här och var också. Det bara blev så. Haha. :>

"Jag är så kär i vad vi är".

-Hon kanske inte minns meningen. Kanske inte minns att det är hon som en gång sagt den till mig. Jag vet inte ens om hon kommer igår när hon ser den här, svart på vitt. Om hon inte minns, så förstår hon nog ändå. Och om hon förstår så är det bara ännu bättre. För vi är så bra. Tillsammans är vi så oslagbara att det inte är sant.

Men vart är hon nu? 

Vad gör hon nu?

Hur ska jag veta om jag inte frågar?

Och jag frågar inte. 

Oavsett vad så handlar det om att man har varandra hela tiden, vart den andra individen än är någonstans. Och hur längesen det än var man bytte ord. Tankar. Dagar. Tider. Somrar. Vintrar. För det finns alltid kvar där, inuti oss. Och det kommer för evigt att finnas där, för det finns ingen anledning till att det någonsin skulle försvinna. Som alltid så håller vi varandra kär. Vi håller varandra nära. Och jag släpper dig inte. Aldrig. Jag kommer aldrig ens att ens tänka tanken av att släppa dig. Även om du kanske inte ser det. Eller hör det. Eller ens märker av det. Du är för evigt den som jag älskar så djupt att jag aldrig glömmer. Låt mig leva med dig. Snälla. Lev med mig. Vi har det så bra tillsammans. Det vet vi båda två.

Gör en cover på "let her go". Konstig historia om hur jag fick nys om låten & nu spelas den på radion varje dag. Jag kan iallafall säga att det var på grund av Bella. Snart är jag klar med hela låten och det känns faktiskt som att den blir väldigt bra. -Hejtjejenmedbrasjälvförtroende. Men ja, det får man faktiskt ha. Eller ja, man SKA ha det. Enligt mig. Kanske spelar låten för han som kanske en dag kommer att vara min drog, ikväll. Och jag hoppas att han gillar den. Ikväll skall jag försöka att somna relativt tidigt för att imorgon kunna vara go & glad på morgonen. Tänkte fixa värsta lyxfrukosten och grejer, så jag ställer klockan tidigt. Lovethatshit.

Imorgon är det jobbsöknings dax ännu en gång och jag hoppas på ett lyckat resultat. Jag tänkte också dra mig en sväng till gymmet, så att magrutorna snart kommer fram igen. Wihi. :>

Det blir ett inlägg utan någon bild idag, för jag orkar inte hitta någon som passar. Haha. Sorry people!

Jag har varit i kyrkan 2 gånger denna helgen. Och så har jag haft min premiär-vistelse på ansgars. Måste seriosly hänga där väldigt mycket oftare. Där gör man saker som att spela gitarr, sjunga, äta kakor & kramas med fina människor. Man kan också lyssna på de underbara individer som kan spela piano och sådana fina instrument, oc   h som kan sjunga. Fast alla sjunger ändå, oavsett lixom. Allt detta, hand i hand med en prinsessa. En fin, vacker, underbar människa som de andra tycker är lik mig. Vi kanske är det, lika alltså. Jag och Bellis. Oavsett så älskar jag att spendera min tid med henne, för den är så värdefull. Lärorik. Vacker. Melodier som klingar i våra öron. 

-Jag tog med min kamera för att jag hade tänkt att ta massvis med vackra foton på alla underbara själar. Men så glömde jag den i prinsessans hus. Hon glömde sin också.

Sedan tog vi med oss Lukas hem och kollade på film innan vi somnade, alla tre. Gemenskap. Jag älskar det. Återigen kyrkan. Träffade Peter, han som förlorade sin tävling mot mig. Jag såg det inte som en tävling, för mig var det någonting annat. Någonting som han aldrig får veta. Och så träffade vi underbarnet Simon, han som kan alla instrument i hela världen. Även om jag nästan inte känner honom så är han redan lite av en förebild.

Vi eldade papper också. Sådant som vi gör när kärleken är stor.