För det första kan jag relatera till gårdagens bravader och skriva att de som var med på idrotten idag verkar vara sjukt trötta efteråt. Jag & Julia hoppas på ett bra betyg och de andra hoppas på att inte ha träningsvärk i flera år. Jag insåg idag att jag gillar att pina folk, haha. Iallafall vad gäller träning. Sjukt kul att peppa folk tills de tar i allt de kan och knappt kan stå på benen efteråt. Hoppas att klasserna inte hatar mig imorgon. Isåfall har jag Julia vid min sida, haha♥

Och som jag sade igår så skulle jag göra ett makeup prov på fredag, men fick tydligen ändra på det och göra det ändå, helt oförberedd osv. Dock gick det nog ganska okej ändå och jag antar att jag iallafall inte slutar på ett F. Hoppas jag.

-Idag var jag ledsen. Eller arg. Sedan pratade jag med Hardingz & jag insåg än en gång vad jag har att leva för. Och så sa han massa bra saker, sedan var jag glad hela dagen. 

Satte mobilen på flygplansläge, satte i hörlurarna och höjde till det högsta. Sedan var några timmars plugg igång och det känns fett bra nu. Jag ville nog bara berätta det för er, så att ni vet hur duktig jag har varit. Det bästa är nog faktiskt att ligga på golvet och plugga, sjukt mysigt faktiskt. 

Och mysigt att älsklings Millan hade ringt mig också. Saknar henne lite nu. Ganska mycket. Det finns många jag saknar faktiskt. Speciellt min kärlek. Orkar inte. Dricka te osv, sedan godnatten. 

Idag kändes det som att ingenting annat, förutom kärlek, har funnits. Jag har inte lagt en enda tanke åt någonting som skulle kunna vara dåligt. Som vanligt har vi haft sjukt kul i skolan. Och på gymmet. Idag tränade jag mage/rygg och förmodligen kommer jag inte att kunna stå upp imorgon. Tur då att det är jag & Julia som håller i vår idrottlektion imorgon, vi ska typ döda alla våra klasskompisar. De ska helt seriöst inte kunna stå upp när de går därifrån. Kör hårt så att säga. 

Jag & Amanada lagade mat hemma hos henne förut & vi gosade med lilla Hayley. Och så sov jag lite, vilket var hur skönt som helst. Och så dog min mobil i några timmar, vilket var jävligt skönt om jag får säga det själv. Borde stänga av den oftare, haha. No offence to the people. 

Och så längtar jag som en galning till helgen, mest för att jag ska få hänga med massvis av underbara folk. I love this time, allt äger bara så jävla hårt. Dock är jag sjukt trött beroende på att jag satt uppe vääääldigt länge för att plugga igår, grymt va?! Och påtal om plugg så ska jag gå och studera lite till nu, för jag ska klara provet på torsdag. Mest för att omprov är en av de värsta sakerna jag vet. Och så kanske jag borde öva på min makeup tills på fredag, så att jag inte totalt skämmer ut mig eller någonting i den stilen, haha. Men det ska allt gå jävligt bra, för det har jag bestämt mig för!

Blä, jag skriver bara mer och mer för att jag inte orkar gå och göra allt som jag måste göra, haha. Jag håller på att kolla massvis av lägenheter i Göteborg osv, sjukt nice. Dock svårt att hitta någonting som känns helt rätt, och till ett bra pris. Och så skriver jag lite på mitt cv, fast det får mamma hjälpa mig med imorgon, hon är ju trots allt utbildad till en sådan snubbe som skall kunna sånt. Det är vardagsmat för henne. Fast inte för mig. Let's go get a job, så att säga. 

Baby.

Det som jag kommer att skriva om här nedan är någonting som jag redan nu vet hur långt det kommer att bli. Det är alltså ditt helt eget val om du känner för att läsa någonting som förmodligen kommer att ändra ditt sätt att se på vissa saker.

Hur som helst. För att kunna börja texten på ett bra sätt så är det nog bäst att skriva vad den ska handla om. Kärlek. Känslor. Brustna hjärtan. Vänner. Ovänner. Brustna hjärtan. 

Jag tycker att vi börjar trycka lite på punkten med kärlek och känslor, mest för att det kanske är den som är mest intressant att reflektera över. Jag har träffat på väldigt många personer den senaste tiden som påpekat att kärlek endast är dåligt, jobbigt och hemskt. Att det förstör mer för människor än vad den gör gott. Själva grejen är dock den att jag tror inte att jag håller med på den faktorn. Jag tror faktiskt att trots detta med att göra slut, må dåligt över kärlek och hela den biten, och även om man gör det en längre tid än vad kärleken är bra, så tror jag att den tiden som kärleken väl brinner så är den mycket mer värdefull än den dåliga tiden. Att den bra tiden alltså tar över den dåliga, om man nu kan uttrycka sig så. Det kan möjligtvis kännas lite luddigt för er just nu, men det kommer att reda ut sig snart. Jag har bara satt igång era tankar lite grann, haft lite uppvärmning. När vi är klara så kommer ni att ha rett ut en hel del tankar. Eller kanske fått nya, främmande funderingar. 

Frågan som du borde ställa dig själv är först och främst vilket sätt du tänker på. Vad du tycker om kärlek. Om det är som jag skrev här ovan, att det bra överväger det dåliga eller tvärtom. Om du utgår från det så kan du lättare ta kontakt med ditt inre och dess känslor. Kanske nästan som om du startar igång alla trekanter inom dig, som flyter runt i din kropp. När du känner att de är igång så kan du fortsätta läsa.

Nu kommer vi till tankarna om vänner. Hur är det egentligen med det här med vänner? För jag tänker just det, att de flesta säger här att det är det bra som överväger det dåliga. Att vänskap oftare är bra än dåligt. Att det dåliga inte har alls så stor betydelse som det som är helt okej. Frågan är bara varför det är så. Varför inte de bråk som man har mellan två kompisar är lika hemska som det mellan två partners. Jag vet inte vilket jag tycker är värst, faktiskt. Om jag nu skall prata om mina personliga åsikter alltså. Men jag vet hur hemskt det är att få ett hjärta som brister på kärleksfronten. Hur det känns då någon man älskar så djupt att ingenting annat spelar roll, försvinner. Antingen väljer att gå själv, eller blir bortknuffad. Och just i det fallet, så var det värsta just känslan att han hade någon annan istället, någon annan som tog min plats. Jag vet också hur det är på vänskapsfronten, då hjärtat totalt flippar ur och sipprar blod. Men det kändes inte alls på samma sätt. Inte över huvud taget faktiskt. Det enda jag vet är att det gjorde precis lika ont. 

Nu kommer jag att prata lite om den första punkten än en gång, om det ovanstående. Kärleken. Och kanske lite om vänskapen också. Jag undrar vart detta kommer att sluta. Om detta ens kommer att publiceras. -Men det är ett senare problem. Hur som helst så har jag funderat över det här med att de flesta säger att kärlek är svårare att komma över än brusten vänskap. Om man tillexemepel har gjort slut med sin pojk/flickvän och sedan säger kompisarna "men ge det några månader". Och om man då jämför detta med att förlora en vän, att helt och hållet bryta kontakten och all vänskap med en vän, så får man snarare kommentaren "men skitsamma, du behövde inte honom/henne ändå", eller någonting liknande. Det är dock en sak som jag inte förstår i hela detta, jo, varför i hela friden är det såhär?

Jag har inget svar på min egen fråga men jag har lite funderingar och reflektioner. Kanske är det så att man intalar sig att kärlek är så mycket för oss. Och kanske får vi det intryckt i våra huvuden från resten av samhället. Vi ser folk bli gravida i ung ålder, har en pojkvän, är förlovad osv. Kanske blir det som en press, att har man ingen att leva tillsammans med, som partner, så är man förlorad och misslyckad. Plus att en partner får man bara ha en av, annars är det fel. Vänner kan man en miljon av, och försvinner en så finns det alltid en annan kvar. Jag vet inte. Det är svårt att se sig in i en sådan situation då jag inte tänker alls i de banorna. 

Med tanke på att jag nyss möjligtvis rörde till det ännu mer för er, och att jag kanske råkar prata lite i gåtor, så skall jag nu förklara hur jag menar med att "då jag inte tänker alls i de banorna". Mitt tankesätt vad gäller kärlek är att jag väntar tills det känns rätt någonstans inuti min kropp. Jag vet inte hur det ska kännas eller ens vart det ska kännas, men jag tror att det på något sätt kommer att sluta i lycka. En sak till som jag gör är att jag inte tänker så mycket på det. Jag lever mitt liv tillsammans med mina vänner och min familj. Sedan om jag har en pojkvän eller inte, det spelar inte mig så jätte stor roll, inte i nuläget. För jag känner mig inte förlorad. Jag har så mycket annat i mitt liv, så mycket karriär som väntar, bara några steg fram. Och jag menar verkligen inte att jag skulle "slösa" min tid om jag hade gått in i ett seriöst förhållande, utan jag menar bara att jag just nu klarar mig utan det. Och enligt mig är det sjukt ovärt att springa runt och leta efter den som så fint kallas för "den rätta". För jag menar, jag tror att jag kan springa runt, till alla människor i hela den här planeten, men jag tror ändå att Han kommer att vara min, föralltid. Och att vi två kommer att sluta tillsammans. Att vi två kommer att ha varandra på det sättet som vi egentligen vill. Men det är som sagt någonting som framtiden får avgöra. Just nu klarar jag mig bra utan det där. Utan det som är kärlek. För jag får kärlek på så många andra sätt.

Jag lovade också er att jag skulle prata om ovänner, men sedan insåg jag att jag inte tänker att ägna så mycket rader ut just dessa. För egentligen, varför skulle jag göra det?

-Ett tips jag kan ge är bara att strunta i dem, om dem ändå inte gör dig något gott.

Egentligen ska man själv inte skriva i sina inlägg att man tror att ingen läser, det är iallafall vad jag har hört, men i detta inlägget så tänker jag faktiskt skriva det. För jag menar, har någon ens orkat igenom sig det första stycket?

Och hur mår alla trekanter inom er? Har de börjat röra på sig? Har tankarna förändrats?

Oavsett om dina tankar har ändrat på sig eller inte så kan du ju fortsätta läsa, om du nu ändå har kommit ända ner hit. Jag vet att det är kväll och att du kanske helst av allt bara vill lägga dig i sängen och sova. Frågan är bara om dina ögon är för fast i bokstäverna för att kunna slita sig. Jag tror inte att du kommer att klara att gå härifrån utan att läsa allting. För det är i slutet som hela poängen finns. Men det är bara vad jag tycker.

Hur som helst, kärlek. Det är många som undrar vad kärlek egentligen är för någonting, vad det defineras som. En sak kan jag säga, det är att kärlek förmodligen inte går att definera på något sätt. Jag tror att det är någonting som varje person har en hypotes om. (Hypotes=Någonting man tror som inte är vetenskapligt bevisat). För jag menar, frågan är vem som egentligen bestämmer vad kärlek är. Om det finns någon som ens har en aning om vad det. Alla tror att de vet, att det handlar om att ha sex och gå på middag. Att träffa varandras släkter och köpa ettårs presenter. Jag tror inte att kärlek ligger på den nivån. Jag tror att kärlek ligger på en nivå som inte finns. Att det inte kan klassas som någonting som finns. Som sagt är det bara mina egna åsikter, men det är också så jag lever. Och om jag skall ha en partner i framtiden så är det bra att jag lyckas förklara för denne hur jag tänker. Personen behöver inte tänka likadant, men kanske iallafall ha koll på hur jag ser på saken. 

Och framtida vänner kanske vill veta om hur jag tänker om sådant också, om vänskap. Och jag älskar vänskap mer än väldigt mycket annat. Om man har vänskap så finns det verkligen ingen chans att man kan känna sig ensam. Det viktigaste med vänskap handlar om ärlighet. Rakt igenom. Jag har lärt mig det, med tiden. Och jag är glad att jag har gått igenom saker som lärt mig läxor. Nu finns det ingenting värre än lögner, det är verkligen det värsta jag vet. Om någon skall yttra sig om någonting för mig, så spelar det ingen roll vad det än handlar om, bara det är sant. Och jag ser om det inte är sant. Tro mig. Jag vet precis vad du tänker. Vad som är sanning. Och framför allt vad som inte är det. Det är alltså ingen idé att ens försöka få kontakt med mig om du vet att du kommer att vara oärlig. Det kommer endast att förstöra både mig och dig, inifrån.

Är ni trötta nu?

-Det är jag.

Tröttare än någonsin. 

Nu skall jag plugga på lagar, mest för att jag har bestämt mig för att inte må dåligt pågrund av att jag inte klarat ett prov. För jag menar, det är ingen annan som kan bestämma resultatet på mina prov, förutom jag. Jag har all makt. Makten är i mina händer och jag vårdar den väl. Sedan ska jag dricka vaniljte och kolla om vi har någon matlåda som jag kan ta med mig till skolan imorgon. Jag skall läsa ett kapitel ur min bok och öva på min muntliga redovisning. Sedan skall jag sova. 
Ni borde vila tankarna efter alla röriga idéer jag har för mig. Vila nu. V i l a. 

Är det konstig att man pratar med någon om att ha dubbeldejt med kapten röd och syster sol?

Uhm, ja, när man skriver det sådär rakt ut så verkar det väldigt konstigt. 

Anyway, sitter i mitt sjukt mysiga rum och lyssnar på kaptenens låtar. Jag har precis druckigt te ur mina sådär underbart fina, gigantiska temuggar. Vaniljte om ni undrar.

Jag kan ju också passa på att framföra hur stolt jag är över mig själv och min grymt produktiva söndag. Jag gjorde nästan allt det där jag skrev i det förra inlägget. Bra va? Millan var stolt iallafall. & Hardingz. Och imorgon så är det tydligen sånt där öppet hus i skolan, vilket innebär att det kommer massa mysiga 9:or som skall kolla om skolan är bra. Amanda tvingar mig att vara där så det är nog så dagen kommer att se ut imorgon. Fett nice iförsig, eftersom jag får hänga med Mandy. Love that shit. 

Jag har härmed bestämt mig för att söndagar skall ses som min produktiva dag på veckan. Jag tänkte lixom lite så att efter söndag så kommer måndag, det vet ju de flesta människor. (om inte någon typ 1åring läser min blogg?!). Tillbaka till ämnet, söndagar skall alltså vara den dagen på veckan som jag ska göra allt som är nödvändigt att göra. Detta innefattar saker såsom att städa, tvätta, plugga, laga mat till matlådor osv. Och planera in i min almanacka om saker som skall hända under den kommande veckan. Låter inte det som en fett bra idé?

Trots dessa planer så hamnade jag här, men det var bara för att jag kände att jag behövde en paus. Håller faktiskt på att storstäda mitt rum och sådant. Pauser är viktiga då.

Och eftersom jag nu har paus så har jag suttit och läst igenom massvis av gamla låtar som jag skrivit. Också låtar som jag skrivit upp ackord till som jag ville lära mig att spela. Jag har hittat galet många gamla, mysiga låtar som man har massvis med minnen till. Det är sjukt hur tider förändras & framför allt hur mycket man förändras som person. Och jag undrar vad de gör, de som jag inte känner längre. Och hur de mår. Och vilka de hänger med och allt sådant. Det spelar mig kanske inte så stor roll egentligen, med tanke på att det är ganska ointressanta saker att veta om en annan person, men jag antar att jag är sådan. Att det är mitt sätt att lära känna personer på. Eller att inte känna personer på. Ja. Det här blev invecklat men jag tror att det beror på allt damm som jag fått i näsan av att mitt rum varit så stökigt. Nu är det bara resten av rummet kvar. Borde nog återgå till nödvändigheterna. 

Som sagt, låtar som tillför minnen i min tillvaro. 

Göteborg är så jävla vackert att jag inte kan förklara min kärlek till stället. Alla människor är så himla vackra och alla hus är uppbygga på ett underbart fint, strukturerat sätt. Jag verkligen längtar ihjäl mig tills jag bor där. Tills jag varje dag kan vakna upp och känna att jag bor i en stad som jag trivs i. Som jag älskar. Tillsammans med min älskling.

Jag fikade för första gången i hela mitt liv på ett fik idag, fatta vad nice ändå. Millan & Jenisa var där med mig och vi hade en jätte mysig dag i göteborg. Om vi hade tagit en senare buss hem så hade jag kunnat få en puss. Fatta vad nice. Ingen som fattar, jag vet. Anyway, pussar är mysiga. 

Sällskaps spel. Tacos. Gånger två. Ben & Jerry's. Gitarrspelande. Buss. Sovande. Sonja. Kärlek.

Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta dagen. Men mina finaste vänner sover här i min säng just nu, trötta som bara den. Jag är så glad att jag har dem. Att jag har dem som mina klippor. Det är så tryggt att sitta här tillsammans med dem, och trots att de inte är vakna så känner jag hur tryggheten sprider sig. Det handlar bara om deras närvaro, deras andetag. Imorgon åker vi och dansar för att sedan ta oss vidare mot götet. Kanske tar en fika och sådär, kollar på alla vackra människor i min blivande hemstad. Och så kanske vi träffar på några människor, vem vet. -Vem vet. 

Jag älskar att du somnar till vårt gitarr spelande & jag älskar att du ens sitter bredvid mig och sjunger. Jag älskar helt enkelt er båda två, hur ni gör er så vackra i solens ljus. Och i molnens skugga. Ni är vackra förevigt.