Sometimes I'm just the third one. The last one. The different one. At first it's pretty okey to be the "fifth weel" but after some time it's just killing me. Really much. I could say that it kind of breaking me down. I don't think that anyone ever will understand, cause it actually makes no fucking sense.

-Goodbye, today. Goodbye, tomorrow. And maybe for the rest of time. 

"Ett sådant fenomen är Kapten Röd, Sveriges färgstarkaste anförare i dancehall- och reggaevärlden. Hans efterlängtade konserter formar sig gärna till svettiga kärleksyttringar, där musik och texter får publiken – alltifrån tonåringar till deras föräldrar – att dansa och tänka på samma gång."

-found this text here - http://www.kulturivast.se/produktioner/2012-2013/kapten-rod-tander-stjarnor-i-publikens-hjartan. 

Seriöst, Kapten Röd, min kung, mitt allt. Det finns nog ingenting som jag lever så starkt på, om inte honom. Det finns ingenting, eller någon människa, som kan göra mig så jävla lycklig som han kan. Jag kan inte ens förklara min kärlek för honom i ord, det är så himla mycket starkare än så. Den är så jävla mycket djupare än det man hör, och ser. Det sitter fast så hårt i mig. Min kung, bara min kung. Min enda kung. Jag ÄLSKAR honom. ÄLSKAR. 

Varför ska jag alltid glömma min kamera överallt?

Som ni vet så har jag bestämt mig för att ta med min kamera överallt och fota massa mysiga saker hela tiden. Igår glömde jag dock inte kameran, men jag glömde minneskortet till den. Så jävla klantig. 

Hursomhelst, igår var jag ute på äventyr i Länghem. Jag hängde med Amanda, Julia, Albin & Andy. De två paren och Felicia, skulle man kunna säga. Vi åt sjukt god mat och spelade massvis med roliga spel. Vi grejade med charader och sådana saker, det var faktiskt väldigt kul. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara kvällen och jag behöver egentligen inte gå in på några detaljer, men chokladsås i näsan är en hint av vad vi höll på med. Allt jag kan säga till er som INTE var med är att ni borde vara lite avundsjuka på hur bra vi har det tillsammans. Jag och mina gosiga vänner. 

Min allahjärtansdag blev mycket bättre än vad jag någonsin kunde tänka mig. Som jag berättade för er här om dagen så spenderade jag min kväll hemma hos Millan. Jag & hennes lillebror bakade muffins åt resten av familjen och de blev väldigt glada då dem kom hem och fick se vad vi dukat fram på bordet. Jag och Millan bestämde oss för att åka till stan på kvällen och återigen känna oss som barn, så vi klädde på oss lager med kläder och åkte till stan för lite pulkaåkning. Vi skulle på något sätt lyckas att ta oss till netto också, men efter att en brud förklarat vägen helt fel så kom vi SJU minuter försent. SJU JÄVLA MINUTER. Millan blev arg men jag kunde verkligen inte låta bli att skratta åt hur otroligt nära det var att vi skulle kunna köpa oss någonting mumsigt. 

Nu har jag igen den där tendensen då jag berättar historier som ni kanske egentligen inte vill läsa om, men det är så himla mysigt att berätta vad jag hittar på för kul saker på dagarna. Allting som jag och mina polare gör nu för tiden är så himla flummigt. Ni får helt enkelt förlåta mig för väldigt mycket information. :>

Det mest mysiga med min torsdag måste dock ha varit den otroligt mysiga presenten som jag fick av min storebror. Alltså, han är bara FÖR underbar. Jag fick ett litet paket, med världens finaste kort på, som innehöll en jättejättejättefin tesil och världens godaste te. Jag blev så glad att jag nästan började gråta, det var verkligen inte långt ifrån. ÅH. Underbaraste storebror, han är så fin. 

Vad jag egentligen ville komma fram till med allt detta är att jag hade världens finaste allahjärtansdag och ingenting skulle på något sätt kunna göra den bättre, verkligen inte. Den dagen var oslagbar.