Det är måndagskväll. (no shit!) Jag skulle nog vilja säga att det är den mysigaste dagen på veckan. Måndagkvällar innebär antingen filmkollande, gitarrspelande eller bokläsande. Just ikväll så blir det en mix av lite allt möjligt. Jag försöker att göra en cover på en av mina fina vänners favoritartists låtar. Den är vacker. Min vän skall få höra min cover en dag, en dag när den är klar och redo för att visas, höras. 

Det finns en annan som har gjort en cover på den låten också. Hans cover är en miljon gånger bättre än min, men det gör inget, för det är så himla kul att sjunga den. Och att spela den. Och han är så himla vacker, sjunger så himla bra. Fotar så himla bra. Och han har en hel del vackra tankar inom sig, som borde få släppas ut oftare. Han är någonting speciellt. Han är.. annorlunda. Jag gillar det. 

Jag är i trubbel för att jag tycker om dig så jävla mycket. Det betyder trubbel för mitt inte, för min värld. Allting snurrar så himla mycket när du ställer till det i mitt system. Jag är i stort jävla trubbel.

-Idag kommer vi förmodligen att ha det sjukt kul i skolan. Vi har en lektion som är så rolig att jag förmodligen kommer att få skrattanfall, som vanligt på måndagar. Vi har en lektion som är lite mindre kul, men vi får helt enkelt se till att den blir bra den också. Sålänge man har Amanda, Julia, Te & musik så klarar man allting. Efter skolan så drar vi oss till gymmet för att pumpa muskler igen. Jag har VÄRLDENS träningsvärk sedan igår och det känns nästan som om jag ska dö varje gång jag ställer mig upp. Det är så hemskt men samtidigt så sjukt nice. Så himla typiskt oss människor, att ha delade tankar om saker. Eller att säga en sak fast mena en annan. Om man tillexempel frågar sin mamma, mitt i allt vrede, om hon är arg. Man får nästan varje gång till svar att "NEJ, jag är INTE arg". NÄHE?! Vad fan handlar det om då? Det är väl bara säga att man är arg om man är det liksom, men icke. Vi människor ska allt vara himla komplicerade. Men det är okej. Allting är okej idag, för jag är så himla glad. 

Nu ska jag skriva ett långt, fint meddelande till han som förtjänar det så mycket att jag snart hoppar av lycka. Kan fortfarande inte förstå det. Han är ju fortfarande lika overklig som han var då. Han kommer nog alltid att vara overklig.