"Du sätter dig ofta i den situationen Fille, hur kommer det sig?"

Jag har aldrig sett på saken från den synvinkeln. Jag fick någon sorts uppenbarelse. Jag vet dock inte om det beror på mig, eller de andra. Men med tanke på att det faktiskt händer mig ganska ofta så börjar det kännas som om det är pågrund av mig. Det är nog dags att hitta mittpunkten av problemet. Det är oftast en så liten sak som tillslut gör sig så stor att jag ibland inte kan sova om nätterna. För jag menar, vem vill bli ogillad av någon som inte ens känner en? Av någon som inte har en endaste anledning till att ogilla en? Jag hade förstått om jag hade varit en dålig människa, ljugit, svikit, gått bakom ryggen, flirtat, fejkat. Men nu, när jag inte gör någonting sådant, då undrar jag hur det kommer sig. Och det borde inte handla om vad som tidigare har hänt i livet, vad jag tidigare har gjort, för det handlar inte om det. Inte längre. Jag har insett mina misstag och jag gör aldrig om dom. Så är det alltid med mig. Och i detta fallet, vad handlar om detta, så har jag aldrig ens agerat på fel sätt. Enligt mig. För är det verkligen fel att vara kompis med en kille som i sin tur har en flickvän?

Ibland önskar jag att jag bara kunde bortse från all denna kalabalik. Men det går inte. Jag försöker att strunta i det, att inse, men det går inte. För det är inte så att jag bara har förlorat EN kompis på det sättet. Det känns så jävla ruttet. Så brutalt jävla ledsamt. Och det värsta är att jag inte vet hur jag ska lösa det. För man kan väl bara inte bli en annan människa? Sluta tänka som man gör? Det hade varit lättare att bara försvinna ur världen än att ändra hur man är. Och hur man tänker.

Under tiden då jag skrev detta så kom jag på en sak som hade förändrat vårt samhälle något oerhört. Tänk om det hade funnits någonting som gjorde att man kunde byta kön när man än ville. Om jag ena dagen vill vara tjej, och andra dagen kille, så hade det gått. Tänk då vad mycket enklare det hade varit att leva. Jag hade kunnat byta kön och vara kille, så att jag kunde få hänga med mina killpolare utan att deras flickvänner ska bli arga. Jag skulle kunna byta tillbaka till att bli tjej om jag skulle vilja hänga med personer som inte vet hur man skall agera i ett rum där det finns killar. Allting hade blivit så jävla enkelt om man bara hade haft en sådan uppfinning. Det hade varit bättre om folk bara kunde lita på sina partners. Men så enkelt ska vi inte göra det för oss, inte. Nej. Vi gör det så krångligt som möjligt och säger upp årslång-tids vänskap för någon som man precis träffat. För kärlek är starkare. Tydligen. Och viktigare. Tydligen. Jag fattar fan inte, och jag kommer ALDRIG NÅGONSIN att förstå mig på den här skiten heller. Jag vill bort. Jag vill flytta. Jag ska snart flytta. Där ska jag börja om på nytt. Där ska jag göra klart för alla hur jag tänker, och kanske, kanske, lyckas jag få någon att tänka likadant. 

För här, i borås, så är det ingen mening med att ens försöka. Jag har försökt i flera år nu. 

Time for sleep, sorry för massa pladder om djupa saker. Och sorry för svordomar. Imorgon är en bra dag, för jag ska se till att göra den bra och jag skall utvecklas som person, som jag gör varje dag. NightNight.

JAG ÄR SÅ LYCKLIGLYCKLIGLYCKLIG. Lycklig är vad jag är just nu. Jag har hittat mina hörlurar. ÄNTLIGEN. (hej I-landsproblem), men jag är så himla LYCKLIG. Jag har dock bara varit utan dom i en dag, men det är hemskt att behöva sätta sig på bussen utan hörlurar i öronen. Eller att ens behöva gå någonstans utan hörlurarna, även om man liksom inte lyssnar i dom. Det är samma känsla som om man skulle gå ut och ha glömt att klä på sig byxor, så känns det för mig att vara utan mina hörlurar. ÄNTLIGEN är de i rätta händer igen. ÄNTLIGEN.

Om en stund sätter jag mig på bussen (med mina hörlurar) och åker till stan för lite bowling. Jag är nog världens sämsta person på det där, men det är okej. För det är kul. Jag hoppas att ni får en fin kväll, alla vackra. 

Innan jag ens hann regera så stod han utanför min dörr och bad mig att öppna dörren. Jag insåg att jag hade på mig leopardbyxor, t-shirt och stora tofflor. Jag hade inte hunnit duscha eller ens sätta upp dreadsen i en hyfsad tofs. Men det gjorde inget, för han brydde sig inte så värst mycket. Och jag brydde mig inte heller, efter ett tag. För det finns ingen som bryr sig om hur jag ser ut. Fixad eller ofixad, samma Fillux ändå liksom. Jag blev matad med en blandning av överkokta makaroner, ketchup & apelsinjuice. Det var äckligt. Jag spydde nästan. Robin ska SÅ få igen för det. Men han är ju min storebror, så jag kan inte annat än att älska honom ändå.

Jag & Lukas spenderade lite tid på ica & donken innan vi mötte upp resten av gänget. Peter hoppade på mig och jag höll på att trilla, det var härligt. Fick någon sorts lyckokänsla liksom. Alexander hade klippt sitt hår och jag blev arg. Eller ja, så arg som jag kan bli. Sedan åkte vi till Ulricehamn, vi alla människor. Där gjorde vi allt sånt mysigt som vi brukar göra och vi somande inte förrän sent in på natten. Imorse var det bara jag och Lukas kvar i Bellas hus och det var lugnt och skönt. Det var härligt igår, förmodligen mestadels för att jag fick träffa Bella. Jag blir så lycklig av henne och jag förstår mig fortfarande inte på oss två. Hon är så fin. 

Idag är det sol och varmt. Antingen ska jag ta mig till gymmet om en stund, och om jag inte gör det så ska jag träna lite hemma. Jag satsar på mage/rygg idag. Jag har mer träningsvärk i armarna idag än igår, så jag kan knappt lyfta ett mjölkpaket, men det är så det ska vara. Livet är så jävla bra.