Vi fixar dreads. Eller ah, jag kanske inte ska ta åt mig äran då jag sitter och bloggar och allt sådant, men Bellis dreadar in allt löst hår åt mig. Hon har blivit sjukt pro och det kommer att bli awesome när alla är klara! wiiiih. Jag är sjukt taggad på att få fina dreads nu. Typ som Hannas. Hanna har världens finaste dreads. Fast dom är ju värsta långa, så jag får vänta ett tag tills mina blir sådana. Men ändå. Dem är på sjukt god väg alltså. Bella löser allt! Wiiiih. Hon sover här inatt och vi ska kolla på film och äta melon. Och kakor. Och muffins. Och dricka te. Idag har vi legat på min altan och myst. Det var skönt så länge man hade täcke på sig och ingen blåst nuddade vår hud.

Mongosar. Hihi. Och så himla mycket kärlek!

Jag tänkte skriva om vad jag tänker på då jag hör ordet kärlek. Det började med att jag skrev upp ALLA personer jag kom att tänka på. Det var verkligen inte nådigt hur många namn det stod på rad. Men det suddade jag ut. Kärlek är så mycket mer. Så mycket mycket mer än vad ord kan hjälpa till med. Det var nog det jag ville säga idag. 

Och att jag saknar Marcus. Jag har inte träffat Marcus på seriöst ÅR och DAGAR. Och att jag inte har tagit mig tid till att träffa en så himla fantastisk människa är bara bisarrt. Det är dags nu. Att träffas. Han har hjälpt mig med så jävla mycket och jag kan inte ens tacka honom nog. Det som är bra med oss är att vi inte behöver hänga varje dag för att veta att vi har varandra. Det vet vi liksom ändå. Bästa Marcus.♥