Det är sjukt hur många det är som kikar in här varje dag och lär känna mig som den jag ser ut att vara. Och hur få personer av er som faktiskt känner mig på riktigt. De som känner mig säger att jag är väldigt lik mig själv, att jag alltid skriver det jag i riktiga livet skulle ha sagt. Vilket är sant. Iallafall nu för tiden. Kanske inte för ett år sedan. Men nu är det så. Det är bra. Men det är nästan lite läskigt hur ni kan känna mig på ett sätt, där jag inte känner er tillbaka. Det är coolt, men läskigt. Dags att fortsätta fundera över livets alla delar, men jag kryper ner i min otroligt stora säng och försöker somna samtidigt. Kanske drömmer jag om någon fin människa. 

-Sweet dreams, darling.

Förra veckan grät jag. Mycket. En hel kväll låg jag i min säng med tårar som forsade nerför mina kinder. Med "forsade" så menar jag inte rann, utan FORSADE. Just de timmarna så trodde jag aldrig att det skulle sluta. Jag trodde att jag, utan att överdriva, skulle ligga där tills jag var 100 bast. Några dagar var konstiga. Allting var tröttsamt och irriterat. Hemma var det likadant. Borta var det likadant. Jag sov mycket. VÄLDIGT MYCKET. Men jag vaknade ändå lika trött som en zombie. Fick en inflammation i vänsterbenet, som fortfarande är kvar. Det hindrade mig från att träna, det gjorde mig trött. Blir trött när jag inte får träna.

S e d a n  v ä n d e  d e t.

& allting blev likabra som det ska vara. Som det oftast är. Och de jobbiga dagarna var över för denna gången. 

Dissi slängde sig precis över mig & dregglade ner hela min filt. Äckelhund. Men hon är söt ändå. Trots att jag är helt nergeggad av dreggel. 

-Idag åkte jag buss med Mohammed. Det var mysigt. Vi pratade om utbildning & jag kände mig lite dålig och opålitlig. Han är duktig och kan allting. Nästan iallafall. Vi är precis tvärtemot varandra vad gäller iprincip allting, men han är himla trevlig ändå. Och så saknade vi Bellis. Vår älskade Bellis. Sedan hälsade jag på Amanda & Andy en stund, mysigaste paret i världshistorien. Sedan åkte jag hem, igen. Men jag vill inte vara hemma. Vill vara överallt förutom hemma. Vi var hos Thor igår. Där gick jag och Bellis till ett rum och spelade gitarr. För de andra var tråkiga och kollade på film utan att prata. Jag har träffat mycket människor i helgen, nya människor. Alla har varit trevliga. Livet är rätt bra, ändå. 

Allting är sjukt mysigt. De senaste dagarna har varit underbara & nu är det bara 14 dagar kvar. Ska mysa vidare med dessa två mysisarna nu, en perfekt söndag skulle jag vilja säga.