Du är så mycket mer än vad du någonsin kan förstå. Du är så mycket, så mycket mer än vad du förstår. Än vad du vet. Du är liksom mer än 100%, mer än allt. Mer än vad man kan förklara. Vi delar så brutalt mycket, så mycket som ingen någonsin kommer att förstå vad det är. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen. För du är så bra. Du är så otroligt himla bra. Lika bra som din himla tröja, eller någonting i den stilen. 

Men vilka är egentligen vi?

Vem är jag & vem är du?

Bra, det är vi iallafall. Om vi ska gå emot våra vardagligheter och sätta ord på saker. 

Vi hade det otroligt bra. Som vanligt med alla dessa fina individer. 

-Vi sov i tranemo inatt, jag & de andra finisarna. Vi tävlade om godis och mitt lag förlorade. Det gjorde inte mig och Lukas någonting för vi äter ju inte godis ändå, Karin hade fått hela vinsten. Men det är hon värd, för hon är så fin. Fina Karin, det kan hon kallas. Finfinfin. 

Idag är det sol, precis som igår. Jag har turban på huvudet och det är mysigt. Inte tulpan, utan turban. Det är fint och lite sisådär hippie. Dags att äta kassler och umgås med Millan om en stund. Det är ju trots allt söndag.

From yesterday.