Så himla sant. Allting är till för att bara krossas, släpas, lämnas. Ett hopp är till för att krossas. Hoppet om att det faktiskt är möjligt, det går bara sönder. Spricker som ett tunt litet jävla tuggumi. Jag får vara kvar här, i det tråkigaste jag vet. I det fulaste huset jag vet. -När jag egentligen kunde haft det så mycket bättre.

Varför ska man vara på ett ställe där man inte trivs, när det är så enkelt att trivas på ett annat?

Sjukt ovärt att ens tänka så som personen gör. Att ens tänka tanken att det är bättre att ha det sämst. Det hade varit så mycket bättre om jag hade åkt med. 

Men icke. Nej. För jag är bara 17 år. 17 jävla år. Det hade löst sig om jag bara hade fyllt min artonde födelsedag. 

Och jag skulle ha haft det allt det bra tillsammans med henne. 

Nu får hon ha det bra, ensam. Fast jag vet att hon klarar sig lika bra på egen hand. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej.

Nu kan ni följa mig på --> http://feliciaelinida.blogg.se/.  Jag kommer nu inte att blogga här mer, då jag helt och hållet flyttar min blogg. Vi ses där! :>   http://feliciaelinida.blogg.se/ http://feliciaelinida.blogg.se/ http://feli...

Jag tror att jag skall flytta bloggen till någon annan bloggportal. Det känns som att man behöver lite förändring ibland. Vad sägs om det? Give me some respons please, guys. :> Love.   ...

I'm home. Har pluggat med Amanda i skolan idag. Liksom efter att vi egentligen hade slutat. Det kallar jag för engagemang! Nu pluggar jag igen. Det är faktiskt väldigt kul. Jag har en uppgift där jag får skriva hur många sidor jag vill och jag älsk...

Idag har jag så sjukt ont i halsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är så hes att jag knappt kan prata men jag får hoppas att det blir bättre under dagen när jag har pratat igång min röst lite. Alla mina byxor ligger i tvätten så idag kör ...