Han är med mig. 

Överallt.

Men idag var ändå ganska jobbig.

Eller ah, extremt jobbig.

Ganska sjukt hur ett litet ord kan göra så stor skillnad i en text. 

Typ: "Jag mår extremt bra" eller "Jag mår ganska bra".

Och hur man sedan lägger till fetstil på det. Extremt stor skillnad. 

Eller kanske bara ganska stor skillnad. 

Ja, ni fattar grejen. 

Nu kom vi lite off road här, jag pratade ju om honom.

Det konstigaste är, hur han, kan säga att jag är det som lyser upp hans dagar.

När det egentligen är så att han lyser upp mina.

Vad menar han liksom?

Det är så konstigt.

För det  är så himla tvärtom. 

Slutade tidigt idag igen eftersom min lärare inte mådde bra. Väldigt synd om henne, men ändå lite skönt att få åka hem. (eller ah, hade hellre åkt någon annanstans). Jag bytte om till mina favvobyxor, lade mig i sängen & kollade på en asfin film. Den hette någonting i stil med "stepmom". Den var verkligen hur mysig som helst och jag ville bara gråta. Så jag grät. En stund. Sedan somnade jag, vilket var skönt eftersom jag hatar att gråta. När jag vaknade igen så var mormor och morfar här, det gjorde mig glad. 

Nu ska jag tydligen hänga tvätt, kul, mh. Eller inte. Vill bara flytta hemifrån och göra som jag själv vill. Jag orkar inte riktigt bry mig längre, to be honest. Låter sjukt egoistisk osv, men det är jag inte egentligen. Är bara lite less på allting just nu. Det är konstigt att känna så, för jag har det alltid så himla bra. 
Kanske saknar Teneriffa bara.

Eller gamla vänner. 

Mh. 

Lyssnar på denna fantastiska människan och gräver sedan ner mig under täcket igen.