Dissi slängde sig precis över mig & dregglade ner hela min filt. Äckelhund. Men hon är söt ändå. Trots att jag är helt nergeggad av dreggel. 

-Idag åkte jag buss med Mohammed. Det var mysigt. Vi pratade om utbildning & jag kände mig lite dålig och opålitlig. Han är duktig och kan allting. Nästan iallafall. Vi är precis tvärtemot varandra vad gäller iprincip allting, men han är himla trevlig ändå. Och så saknade vi Bellis. Vår älskade Bellis. Sedan hälsade jag på Amanda & Andy en stund, mysigaste paret i världshistorien. Sedan åkte jag hem, igen. Men jag vill inte vara hemma. Vill vara överallt förutom hemma. Vi var hos Thor igår. Där gick jag och Bellis till ett rum och spelade gitarr. För de andra var tråkiga och kollade på film utan att prata. Jag har träffat mycket människor i helgen, nya människor. Alla har varit trevliga. Livet är rätt bra, ändå. 

Allting är sjukt mysigt. De senaste dagarna har varit underbara & nu är det bara 14 dagar kvar. Ska mysa vidare med dessa två mysisarna nu, en perfekt söndag skulle jag vilja säga. 

Igår umgicks jag med en av de finaste jag har. En av de bästa jag vet. En av de vackraste människorna på planeten. Vi kollade på fotboll, åt tacos och hängde med mina storebröder. Det var himla mysigt. Och igår var den sista dagen på vår praktik, det sög för vi vill vara kvar där resten av livet. Vi fick världens finaste hejdå & jag vill tillbaka. NU. 

Jag ligger på mitt golv med en filt och MASSVIS med tända ljus. Kollar igenom min blogg, läser om gamla minnen. Det är mysigt. Jag kanske somnar här på golvet inatt, mysigt faktiskt. Ögonen tåras upp ibland, både av saknad och av kärlek. Det finns så mycket man ser tillbaka på när man läser igen. Och kollar på bilder. Lyssnar på någon random youtube-kille som sjunger sjukt bra. Det är mysigt. Han heter Marcus Ivarsson. God damn, han är sjukt bra. Fast jag känner ju honom inte. Eller så. Nu orkar jag inte skriva mer. Är för mycket inne i gamla minnen och saknad. 

Ohmygod, vad svårt. Det finns så mycket kul saker som man kan hitta på. Speciellt när man har någon som Isabella vid ens sida. 

Men det finns 3 speciella saker som jag verkligen ÄLSKAR att göra.

Det första är träning. Jag älskar att gå till gymmet, träna & bli starkare. Jag älskar den härliga sammanhållningen på mitt gym, där man jämt kan prata med nya människor och hitta nya polare. Det är så himla underbart. Man liksom vet att man tillhör någonting. Det är fint. Riktigt jävla fint.

Det andra jag tycker om att göra är att sminka, som jag antar att ni förstår. (medtankepåmittgymnasie). Jag utbildar mig, som ni vet, till stylist. Mitt mål är att bli makeup artist och det är verkligen en sak som jag brinner för. Jag älskar hur man kan forma ett ansikte, göra om eller bara bättra på. Det är så himla häftigt.

Den tredje saken som jag tycker om att göra är att spela gitarr. På de senaste månaderna så har jag verkligen funnit den där rätta känslan som man måste ha då man spelar. Det är så underbart. Så sjukt underbart hur tonerna klingar i öronen. 

Nu ska jag & min fina (trotsattjaghatarhonomibland) storebror äta pannkakor & dricka mjölk. Sedan ska vi äta muffins som jag har bakat. Fint, skulle jag vilja säga.

Jag tror att ni alla redan vad jag tänker skriva på dag 3. För, jag menar, det finns bara en person som jag pratar om, dag in och dag ut. Hälften av er har åtminstonde fått upp ett namn i huvudet. Den som jag känner att jag inspireras, och inte minst sagt HAR inspirerats mest av, är kapten röd. Jag vet hur mycket jag tjatar om honom, hur mycket jag trycker in hans namn i ert huvud. Om inte ni visste vem han var innan ni började kika in på min blogg, så är jag säker på att ni har stenkoll nu. 

Amanda, Julia, Millan & Bellis bör framför allt veta hur otroligt mycket jag inspireras av denna människa. Dem måste stå ut med mitt snack om honom, år efter år. Men det får vara okej, för jag tror inte att någon verkligen inser hur mycket han faktiskt har hjälpt mig i mitt liv. Han har hjälpt mig till en extrem förändring, att insé vad varje människa är värd och att tänka på hur bra livet är, egentligen. Om man bara ser det så, liksom. Och även om han inte har berättat för mig exakt hur jag ska göra, så ger hans musik mig en jävla massa inspiriation. Gud. Jag blir så sjukt superpepp på livet när jag ens ser eller hör hans namn.

-Imorse hade jag en cp-dålig dag. Verkligen sjukt kass. Och igår sög också. Men idag, idag ska fan bli bra. Även om jag kanske inte är på topp exakt hela dagen så ska jag ändå se till det fina jag har runt mig. Och så får jag ju träffa Amanda igen, kan det bli bättre?
Och så tar jag mig en sväng till Millan & sover där. Livet är verkligen bra. Åh. 
Dags för frukost nu, och KAPTEN RÖD ska dunkas sjukt högt i högtalaren nu när jag ändå är ensam hemma. Stackars grannar. (kompåattjagskrev"imorse"mensedaninsågjagattklockanbaraär08.) Haha.

Hjälper du mig?

Hjälper du mig att se världen?

Snälla hjälp mig nu.

För mig bort härifrån.

Skicka mig ensam, eller med sällskap.

Men hjälp, snälla, hjälp mig.

Härifrån.

Jag vill inte vara kvar.

Vill inte höra mer.

Det finns så sjukt mycket saker som jag skall göra detta året. Jag har hur mycket som helst planerat & det är  nu ska jag leva, precis som förra sommaren. Den ägde, för övrigt.

-Men en sak som jag snart ska göra är att jag skall åka iväg, väldigt långt ifrån där jag nu befinner mig. Jag & en av mina allra finaste vänner skall ta vårt pick&pack för att åka iväg och leva. Leva för dagen, för veckan. Den händelsen är det som jag just nu ser fram mest emot, och som jag sedan kommer att titta tillbaka på och minnas. Det är dags att tagga nu, så in i helvete, för snart gäller det. SNART.