Nervositet, usch. Är inte det en av de allra värsta känslorna, om man verkligen tänker efter?

-Då man står framför en grupp & TVINGAS att prata om någonting man precis har lärt sig.

-Då man står framför en grupp med ett färdig-skrivet manus.

-Då man ska spela en fotbollsmatch och får starta på planen. 
-Då man får chansen att skjuta en straff, i vilken sport som helst.

-Då man ska gifta sig.

-Då man ska träffa en kille/tjej för första gången.

-Då man umgås med nya människor, första gången.

Det finns så himla många olika förslag på situationer där jag tror att nästan alla personer skulle vara lite nervösa. Jag är nervös i hur mycket situationer som helst. Det har dock blivit bättre över sommaren, då jag har jobbat på mitt självförtroende och på min självkänsla. Det finns dock en hel del gånger då jag helst av allt önskar att golvet kunde öppna sig och skicka mig till framtiden. 

Jag vet att jag förut har nämnt sitationen då man ska hålla i en redovisning, då man skakar så mycket att man tror att det är påväg att bli jordbävning. Pappret fladdrar som bara den & man får vika det 10tusen gånger för att det ska vara så litet att det inte syns att man skakar. Rösten darrar och man måste harkla sig innan första ordet så att rösten inte flyger iväg i någon konstig stämma. Man kan inte stå still utan fötterna trummar i golvet och man drar i tröjan, pillar med håret, går fram & tillbaka, andas tugnt osv. 

Nu kommer vi dock till delen då det är över. Man har sagt sitt. Man har gjort klart sin redovisning och oftast får man lite slappa applåder från de som har lyssnat. Man märker ganska fort om publiken har varit insatta och intresserade av det man har pratat om. Om man märker att de inte riktigt hängde med på vad man nyss pratade om så får man bara se till att hitta på någonting roligare att prata om nästa gång. 

Jag brukar tänka såhär, då jag ska redovisa. 

-Vad är det värsta som kan hända?

1. Jag dör.

2. Jag svimmar.

3. Någon i publiken dör.

4. Någon i publiken svimmar.

Om man då tänker efter noga, så är det faktiskt inte så farligt med det fladdrande pappret, darriga rösten eller rädslan att uttala ett ord fel. Eller hur? Är det inte väldigt sant?

Japp. Här var mina tankar och tips om nervositet. Tänk på det jag sagt nästa gång du ställer dig framför en grupp och ska göra ett framförande. Dör någon, då kan det bli hemskt och jobbigt. Allt annat på hela planeten blev helt plötsligt väldigt små, mesiga problem. Jag menar, jämför en darrande röst med döden. Stor skillnad va? -Japp. 

 

Sofia (Tobbes kompis)

7 september 2012 23:47

Jag vet inte om detta fungerar för alla, men i situationer då jag känner mig nervös, rädd eller osäker så brukar jag försöka luras. Liksom jag tänker att jag skall lura alla att jag inte är ett dugg rädd eller nervös. Men vill ju inte uppfattas som en mes, eller? ;) Då brukar det på köpet bli så att jag liksom lurar mig själv också och när det väl kommer till kritan så är det ju sällan man gör någonting som faktiskt ÄR speciellt farligt =)


Du verkar vara en smart och bra tjej med många intressanta tankar! Kul att läsa din blogg =) Kram

Felicia *

9 september 2012 17:54

Ja, det låter som ett väldigt bra tips. Det ska jag tänka på nästa gång då jag ska göra någonting, och det fungerar även bra i sammanhang som har med träning att göra - då man tänker att man kan det lilla extra på slutet, för då orkar man det.
Tack så jättemycket, det är sjukt snällt att du tar dig tid att kommentera här och det gör mig jätteglad. TACK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej.

Nu kan ni följa mig på --> http://feliciaelinida.blogg.se/.  Jag kommer nu inte att blogga här mer, då jag helt och hållet flyttar min blogg. Vi ses där! :>   http://feliciaelinida.blogg.se/ http://feliciaelinida.blogg.se/ http://feli...

Jag tror att jag skall flytta bloggen till någon annan bloggportal. Det känns som att man behöver lite förändring ibland. Vad sägs om det? Give me some respons please, guys. :> Love.   ...

I'm home. Har pluggat med Amanda i skolan idag. Liksom efter att vi egentligen hade slutat. Det kallar jag för engagemang! Nu pluggar jag igen. Det är faktiskt väldigt kul. Jag har en uppgift där jag får skriva hur många sidor jag vill och jag älsk...

Idag har jag så sjukt ont i halsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är så hes att jag knappt kan prata men jag får hoppas att det blir bättre under dagen när jag har pratat igång min röst lite. Alla mina byxor ligger i tvätten så idag kör ...