Vad är värt mest?

Känslan eller ordet.

Dagen eller natten.

Handling eller tanke.

Flykt eller smärta.

Känsla.Natt.Handling.Flykt

Varför skall man ändå välja de andra?

"Just don't ask me how I am."

Världens finaste låt. Om ni ville veta.

-

Idag har varit en fin dag. Det har varit mycket ledsamt, mycket tårar. Det är dock någonting som är okej, för man får vara ledsen. Trots alla ledsna miner så har det varit en väldigt bra dag, kanske är det alla tårar som gjort den bra. Inte vet jag. 

-

Jag har spelat in en ny cover nu, förövrigt. 

-

Nu ska jag plugga, för min fina vän sa att jag har redovisning imorgon. Det är bra att någon har koll på vad jag måste göra, iallafall. Jag fastnar dock i mitt skrivande av brev. Jag har skrivit ett som har 8 sidor, handskrivna. Jag kanske aldrig skickar det. 

A L D R I G M E R.

Jag ringde till honom endast för att höra hans röst. Jag dolde mitt nummer och ringde två gånger samma kväll. Hans röst.. gjorde mig.. ledsen. Jag vill inte vara raderad. 

äfherhgiperuhfcnxiuwqndowejfmklefmrkl.

-Lukas bor på hestra.

Jag skulle åka till honom idag. Jag gick på buss nummer 8 , som vanligt när jag ska hem till honom. Mitt i allt kaos, med tanke på att bussen var lite för tidig, så sprang jag fort på bussen. Efter ett tag så kände jag att jag var på väg åt helt FEL håll. Det var då jag insåg att jag satt på fel buss. Jag hade ingen jävla aning om vart jag var. Verkligen inte den blekaste. Jag insåg också, under denna tid, att jag var så kissenödig att jag höll på att kissa ner mig. Verkligen. Trodde att jag skulle explodera av kissnödighet, det var helt galet. Jag kunde inte tänka, inte skriva, inte prata. Jag kunde inte göra någonting. Jag åkte med bussen tillbaka, bort från ett ställe som jag inte vet vad det hette. Jag halvsprang till skolan för att äntligen få kissa, och det var det skönaste jag gjort på länge. (Fan vad jag ger för mycket information jämt, ursäkta för det). 

Sedan åkte jag iallafall hem till Lukas, kastade suddgummin och rubikskuber på varandra. Sedan väntade vi på att ungefär 13 bussar åkte förbi innan vi tog tag i våra liv och drog ner till stan igen. Där träffade vi Millan & Lina som vi skulle köpa julklappar med. Det var mysigt, och konstigt. Och så Träffade vi Tobias. Och miljoner andra människor som jag kände. Sedan gick Lukas och jag åkte med Millan hem. Där hade vi det awesome, kollade på debatter om skolan och sådant som vi gör. Älskar den bruden!

Idag har varit en bra dag, för jag har en fiende mindre. För den personen har insett att den tycker om mig nu, det är skönt. Då slipper jag att bli ogillad av någon som inte ens vet vem jag är. Känns asbra!

Love it. Yeah.

Kan ni berätta om eran dag? 

Plese. 
Är så nyfiken. 

Jag blev tillsagd att blogga. Igen.

-Det är kul att folk uppskattar det man gör, det gör mig så himla glad. En till sak som gör mig glad är även att statisken ökar varje dag, utan att jag har en enda aning om hur. Det har faktiskt ökat med flera hundra läsare, bara sedan i somras. Himla kul!

Imorgon ska jag gå i skolan till 12, som vanligt på måndagar. Sedan ska jag åka hem till Lukas och hänga där, förmodligen typ dricka te och sådant som man gör när man umgås. Kanske kollar lite film eller någonting i den stilen också. Där ska vi vänta tills Millan har slutat skolan, för då är det dags att handla julklappar igen. Det känns som att det har blivit en sådan dag, måndagar alltså, då man ska handla julklappar. Det börjar bli en vana. Sedan har jag bestämt mig för att fota massvis imorgon också, naturbilder. Imorgon blir nog en jävligt bra dag, rent ut sagt. 

"Kom och hämta din kniv, det börjar bli sent, den sitter fast mellan mina revben".

Det är någonting som gör att jag inte kan sluta lyssna på låten. Jag vet inte om det beror på att mina öron gillar dessa toner, att de är som massage för mitt huvud. Jag vet inte om det beror på att texten är så annorlunda. Det kan också bero på att den påminner mig om killen men den vackraste rösten på planeten. "Hardingz". Världens finaste namn har han också, som ni kan se. Och som ni redan har sett här förut, om ni varit uppmärksamma. Han älskar sushi och snowboards. Och så älskar han alla de små detaljer som alla andra missar. De små sakerna som ingen annan ser, fast som finns där om man kollar noga. Ibland kan vi prata hela nätterna, flera timmar i sträck, tills en av oss somnar. (förlåt). Det som är det vackraste med honom är att han inte dömer någon, att alla är bra som de är. Om man inte är elak, för då förtjänar man möjligtvis inte lika mycket som de snälla gör. 

-En gång berättade jag om det som är mer känslosamt än någonting annat, för honom. Jag berättade för honom, om det som varit den värsta perioden i mitt liv. Det finns väldigt få människor som ens har en aning om vad det handlar om, eller att det ens har hänt. Vissa har tvingat det fram, dragit det ur mig. Sådant gillar jag inte egentligen, men vad skulle jag göra? 

Med honom var det annorlunda, jag ville dela med mig. Ville berätta. 

Varför?

Jag visste att han inte skulle förstå, att han inte skulle veta hur det kändes för mig. Men jag visste att han skulle uppskatta livet mer än vad han redan gör. Jag gjorde det för hans skull, för jag visste att han skulle ha nytta av det. Jag vill ge honom allting han kan ha nytta av.

Fina Hardingz.

Jag kan nog inte finna ord som är bra nog att beskriva mina syskon. Idag har jag spenderat x antal timmar tillsammans med mina vackra och udda syskon. Vi bakade HUR MYCKET pepparkakor som helst, vilket vi alltid gör innan jul. Johanna var den som var mest produktiv och jag var nog den som var minst. Jag bakade en halv plåt, hon gjorde nog minst 7. Vi lyssnade på julmusik och gangnam style, väldigt konstig mix om jag får säga det själv. Och så fick jag träffa Dissi(!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Eftersom Robin har varit bakis hela dagen så har han redan somnat, detta trots att vi kom hem för 20 minuter sen. Jag är också galet trött men jag håller mig vaken ändå. Jag tänkte kolla på någon mysig film, så om någon har en bra film att rekomendera så gör det:>