Okej, jag har precis haft en lång facebook konversation med min kompis Mike, där vi har diskuterat fram och tillbaka om det här med gud, kristendom & om tro. 

Jag tänkte att jag kan förklara här, vad jag tror på. Eller hur jag tror, eller vad man nu ska säga. 

Jag tror inte på att gud finns. Gud är ingenting. Egentligen vill jag inte ens att det ska vara ett ord, med tanke på att gud inte finns för mig. Vissa tycker då att det får mig att bli ateist, vilket jag inte heller är. Ateist innebär nämligen att man inte tror på NÅGONTING. Då kommer vi ju dock till nästa sak, att jag tror på NÅGONTING. Jag tror på en sak som bara jag själv vet vad det är. Ingen annan har en aning om vad det är, vad det innebär eller hur det fungerar. Men det är en sak som jag tror på. Jag kan då vara kristen, men protestant, vill en del säga. Fast det är jag inte, med tanke på att det som jag tror på - INTE ÄR EN GUD. Och det är ingenting man ber till. Eller pratar med. Eller delar tankar och idéer med. Det jag tror på är bara någonting, som ingen annan vet vad det är och som ingen annan någonsin kommer att kunna förstå sig på. Förutom Bellis, möjligtvis. Hon förstår nog, på något sätt hur jag menar.

Så, jag ville bara säga det här, så att ni får veta hur det ligger till och sådär.

Vi har kollat på mini-fotboll. Promenerat långt. Fotograferat. Ätit hemmagjord pizza. Städat ett rum, som såg ut som om det varit med i andra världskriget. Pratat i telefon. 

- Och nu ska vi plugga, duktiga som vi är. 

Fundersam & lycklig.