Jag blev tillsagd att blogga. Igen.

-Det är kul att folk uppskattar det man gör, det gör mig så himla glad. En till sak som gör mig glad är även att statisken ökar varje dag, utan att jag har en enda aning om hur. Det har faktiskt ökat med flera hundra läsare, bara sedan i somras. Himla kul!

Imorgon ska jag gå i skolan till 12, som vanligt på måndagar. Sedan ska jag åka hem till Lukas och hänga där, förmodligen typ dricka te och sådant som man gör när man umgås. Kanske kollar lite film eller någonting i den stilen också. Där ska vi vänta tills Millan har slutat skolan, för då är det dags att handla julklappar igen. Det känns som att det har blivit en sådan dag, måndagar alltså, då man ska handla julklappar. Det börjar bli en vana. Sedan har jag bestämt mig för att fota massvis imorgon också, naturbilder. Imorgon blir nog en jävligt bra dag, rent ut sagt. 

"Kom och hämta din kniv, det börjar bli sent, den sitter fast mellan mina revben".

Det är någonting som gör att jag inte kan sluta lyssna på låten. Jag vet inte om det beror på att mina öron gillar dessa toner, att de är som massage för mitt huvud. Jag vet inte om det beror på att texten är så annorlunda. Det kan också bero på att den påminner mig om killen men den vackraste rösten på planeten. "Hardingz". Världens finaste namn har han också, som ni kan se. Och som ni redan har sett här förut, om ni varit uppmärksamma. Han älskar sushi och snowboards. Och så älskar han alla de små detaljer som alla andra missar. De små sakerna som ingen annan ser, fast som finns där om man kollar noga. Ibland kan vi prata hela nätterna, flera timmar i sträck, tills en av oss somnar. (förlåt). Det som är det vackraste med honom är att han inte dömer någon, att alla är bra som de är. Om man inte är elak, för då förtjänar man möjligtvis inte lika mycket som de snälla gör. 

-En gång berättade jag om det som är mer känslosamt än någonting annat, för honom. Jag berättade för honom, om det som varit den värsta perioden i mitt liv. Det finns väldigt få människor som ens har en aning om vad det handlar om, eller att det ens har hänt. Vissa har tvingat det fram, dragit det ur mig. Sådant gillar jag inte egentligen, men vad skulle jag göra? 

Med honom var det annorlunda, jag ville dela med mig. Ville berätta. 

Varför?

Jag visste att han inte skulle förstå, att han inte skulle veta hur det kändes för mig. Men jag visste att han skulle uppskatta livet mer än vad han redan gör. Jag gjorde det för hans skull, för jag visste att han skulle ha nytta av det. Jag vill ge honom allting han kan ha nytta av.

Fina Hardingz.

Jag kan nog inte finna ord som är bra nog att beskriva mina syskon. Idag har jag spenderat x antal timmar tillsammans med mina vackra och udda syskon. Vi bakade HUR MYCKET pepparkakor som helst, vilket vi alltid gör innan jul. Johanna var den som var mest produktiv och jag var nog den som var minst. Jag bakade en halv plåt, hon gjorde nog minst 7. Vi lyssnade på julmusik och gangnam style, väldigt konstig mix om jag får säga det själv. Och så fick jag träffa Dissi(!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Eftersom Robin har varit bakis hela dagen så har han redan somnat, detta trots att vi kom hem för 20 minuter sen. Jag är också galet trött men jag håller mig vaken ändå. Jag tänkte kolla på någon mysig film, så om någon har en bra film att rekomendera så gör det:>